Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Canterburg - Donna Carmelita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ta sig av Canterburg. Men da padren straks spurte
om hun ikke efterlot gutten noe, blev hun redd og
svarte nei.
Han blev sittende ved hennes seng og vugge på
sitt hvithårede fete hode. Folk var snilde i El Ro-
sario, sa padren. Canterburg vilde sikkert klare sig,
han var stor og sterk.
Og donna Carmelita lå der i sengen med ansiktet
glinsende av sved og to store sorte øine festet på
padren. Hun forstod at han ikke vilde påta sig an-
svaret for Canterburg.
— deg er gammel og glemsom, sa han.
Så spurte hun om el cura i det minste vilde passe
på at ingen kom og tok huset fra sønnen.
Padren smilte overbærende. Der var lov og rett i
republikken.
— Ingen skal ta fra ham huset, sa han. Stol på
det.
— De lover mig det? spurte donna Carmelita.
— Ja, svarte padren.
Hun talte ennu en stund med ham, om kisten, om
begravelsen som han lovet å ordne, om de femten
quetzaler han selv skulde ha, som han trakk på skul-
drene av, og bad så om å få skrifte.
Padren fikk vite at hun hadde syndet.
Hun fortalte om sitt feiltrin, om sin elsker, om
hvorfor han hadde forlatt henne. Hun sa at hun
aldri hadde angret sin synd fordi Gud hadde gitt
3 — Thorvald Thorgersen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
