Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina medintressenters [förmögenhet] på vågskålen, han hasarderar sin
timliga välfärd för mycket.
Mig rinner i hågen, huru lejonet bytte rofvet mellan sig och de
smärre djuren. Ingen råder sin vän att plocka körsbär med stora
herrar, och jag har märkt, att den planta, som står för när till den
större, hindras i sin tillväxt.
Öster* och vesterbottningarna hafva derföre litet varit hågade
för detta slags sjöfart. Få hafva gjort försök, men än färre [hafva] funnit
sin räkning dervid.
Denna frihet är således för ringa att kunna smickra dem med.
Med blotta ord eller löften kunna de intet ställas till freds, och än
mindre med Ijufva inbillningar. Yore sjukdomen en fantasi, så stode
den att bäst botas genom en rörande föreställning om vår sälla frihet
och välmåga; men nu, när värk och vedermöda plåga oss, [när] bojorna,
som vi bära, ses af alla midt om ljusa dagen, och olyckan står oss
på medama, så är det fåfängt att predika om frid, förr än banden
lossas.
§ 55.
Man kallar Österbotten en gränseort, och menar derföre, att
den ej må förses med stapelstäder. Quse consequentia?
Anser man Österbotten såsom en gränseort, den der i anseende
till sin belägenhet ej kan försvaras eller länge behållas under svensk
krona och är [man] derföre ej särdeles mån om dess uppkomst,
emedan dess välstånd i den händelsen skulle rikta vår granne, medgifver
jag gerna, att alla påtänkta medel till dess upphjelpande äro emot
svenska kronans intresse. Det vore deremot långt bättre att ställa
sakerna på den foten, att allt hvad i samma land är uppodladt, skulle
småningom stadna uti sin förra urgamla linda. Ju mera det i den
händelsen liknar en arabisk öken och vildmark, ju mindre eftersträfvas
det af vår granne och ju svårare har han att med sin styrka nalkas
rikets sannskyldiga gräns genom ett ödelagdt land. Se det var ett
starkt skäl, och lönar näppeligen mödan att vederlägga.
Det faller mig svårt att tro svenska kronan någonsin hafva fattat
så hårdt beslut emot vår fosterbygd.
Äro då Sveriges landamären så stora, att det ännu kan mista deraf
en så betydande del? Hela Finland är uti lika belägenhet med
Österbotten i anseende härtill, och det kan aldrig konciperas, huru det förra
kunde försvaras på en udde, om grannen egde det senare. Det var
i en olycklig stund, då ryssen fick först insteg uti Finska viken,
hvari-genom han sattes i stånd att med sina flottor nalkas hjertat af Sverige.
Blefve hela östra och finska stranden hans, kunde han med lätthet utur
våra skogar öka sin sjömagt till dubbelt af det antal skepp han nu
eger och af finska regementena sina trupper; huru skulle Sverige då
vara i stånd att möta honom? På hvad grund äro då de hela riket
så kostsamma gränsfästningarne anlagda? Hvarifrån skola Stockholms
handlande då få den till deras jemladdningar så nödiga stufning?
Hvarifrån skola de för samma stad så oumbärliga viktualier för sig sjelf och
bergslagen tagas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
