- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
147

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsflickor. Uppsalavår.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utkommo något år senare under titeln »Det unga Italien».
Giacosas noveller erbjödo verkligt stora svårigheter. Men
det avskräckte mig inte. Svårigheter i den vägen ha alltid
tilltalat mig ända sedan jag, som liten, gjorde »hårdknutar»
på segelgarnssnören för att få nöjet att lösa upp dem. Dessa
första översättningar följdes under årens lopp av en hel del
andra.

Också engelsk litteratur läste jag med min mor. Vi läste
Longfellow, som jag beundrade och lärde mig utantill så
grundligt, att jag ännu minns en hel del av dikterna.
Dessutom, med förkärlek, Elisabeth Brownings dikter, som min
mor dyrkade. Jag var ganska tjusad av hennes varma, starkt
kvinnliga lyrik, men den av hennes böcker, som jag flera
gånger återkommit till, och som varje gång gett mig något
nytt, är »Aurora Leigh». En roman på vers! Det låter
avskräckande. Men den innehåller så mycket mänskligt vackert
och stort, att man aldrig glömmer den. En hel del fransk
litteratur intresserade mig också. Alla George Sands romaner
passerade revy. De fascinerade mig genom sitt rika språk
och sina ofta fantastiska ämnen, men andra fann jag ganska
ledsamma. Hennes välstuderade – och ändå inte påtagliga
– bondhistorier hade jag inte tålamod med eller sinne för.
Victor Hugo och Alphonse Daudet väckte min stora
beundran. Alphonse Daudet i synnerhet, vars elegiska läggning
och underbara språk slog an på mig i hög grad, liksom också
Alfred de Mussets dikter, som jag dock alltid fann kallare
och mera beräknande.

Strindberg, som då var en helt ny och nästan skrämmande
uppenbarelse, verkade både tilldragande och repellerande.
Några av hans berättelser i »Utopier» fängslade mig mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free