SVÄRMISK UNGDOMSVÄNSKAP. 35 exempel armeniern Demirgian; blotta ljudet af detta namn förmåär än i dag framkalla en rysning hos dem af kung Carls vänner, hvilka genomskådade den demoniske sydländingen och förgäfves varnade konungen för honom. I det följande återkomma vi härtill. Det låg mycket romantiskt-svärmiskt i kung Carls karaktär, och detta färgade för honom allt: fosterland, vänskap, kärlek. Särskildt i hans tidiga ungdom framträdde detta drag starkt i förhållandet till en och annan god vän. En sådan var d. v. löjtnanten, sedermera öfversten vid Västmanlands regemente Gabriel Eketrä, då kavaljer hos prinsarne, 18 år äldre än prins Carl och honom följaktig till Upsala 1844. Vi hafva förut nämt, att prinsen vid denna tid började nedskrifva de tankar och känslor, om hvilka han förut gärna brukade tala med denne sin förtrogne. Man läser sålunda i många af hans dagböcker från dessa år på bandets insida uttryck sådana som följande: »Gabriel, du som känner vännens hjärta, hvad känslor, som röras inom hans bröst, tag emot dessa blad. I dem ser du bekräftelsen på hvad du redar vet ... det bästa på jorden är vänskap. Vi hafva njutit af den, och därför tillägnar jag dig denna bok som ett bevis af min tacksamhet. Din trofaste vän Carl.» I en annan bok, slutad på Tullgarn, heter det: »Denna bok tillhör Eketrä. Han vet nog, hvad jag kände, då jag skref dessa rader. Han har läst dem, har talat med mig därom, och han har mitt förtroende. Åt honom, åt hans trofasta vänskap helgas dessa ord, alla utgångna ur djupet af mitt hjärta.» Ett par år senare skref han till samme man: »Åter sluter Jjag pärmarne af en ny bok. Mina tankar, mina känslor äro de samma, kanske hafva de blott bättre mognat, men vår inbördes vänskap och vårt förtroende hafva dock blifvit fastare, och detta helgas dig som ett vedermäle af osviklig vänskap. Carl.» I ännu en annan bok, till största delen fullskrifven med poetiska försök, finner man följande tillägnan: