MOTVIILJA FÖR SKVALLER. 41 Om någon burit fram till honom ett eller annat yttrande, som kunde skada någon af hans mera afundade vänner, gick han alltid rakt till ifrågavarande person för att klarera saken. Så t. ex. hände det en dag, då professor Boklund, som han högt värderade och som i rikaste mått ägnade kung Carl sin hängifvenhet, inträdde för att som vanligt gifva konungen lektion i målning, att denne helt misslynt sade: J. C. Boklund. Efter porträtt från 1860-talet. Du har ju sagt, att jag målar så illa! »Nej, E. M., hvem har påstått det?» »Det har ’sessan’; hon sade i morgse: Pappa kan inte måla — det säger professor Boklund. — Jag tycker du borde säga sådant till mig själf.» Professorn förklarade sig oskyldig till yttrandet, hvilket af någon bland omgifningen blifvit fäldt i den lilla prinsessans närvaro för att vidare frambäras och sålunda skada den afundade konstnären. Den lilla rätt menlösa intrigen stran-