- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
48

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 ENSIDIG UPPFATTNING AF KUNG CARL. värme, det fina deltagande för andra, som lyste fram ur hans väsen». I dessa ord ligger för öfrigt äfven förklaringen af den gåta, så mången finner i det påståendet, att kung Carls personlighet efter hans död liksom förlorade makten öfver de hjärtan, han vunnit i lifvet. Klart är det naturligtvis, att då han själf är borta, han, med sin ovanliga förmåga att kunna vinna tillgifvenhet, att kunna godtgöra en öfverilning, att sprida glädje omkring sig; då den vänliga handen domnat, som alltid var redo att gifva ett ärligt handslag, och då på ett och annat håll minnet af ett förhastadt, kanske ofrivilligt sårande ord kvarstått såsom det öfvervägande intrycket: klart är det då, att en fläkt af kyla lätt skulle kunna liksom utplånande sopa fram öfver minnet af allt det goda, som fans hos honom. Men i så fall gäller detta endast dem, som stodo honom mindre nära, som voro skeptiska eller till och med afgjorda motståndare i frågor, för hvilka han brann af ifver. Till dessa personer kunde han då också lätt, i förtreten öfver ett ihärdigt motstånd, förledas att fälla ett sårande ord. Vi veta fall, då sådant skett, och då den sårade aldrig kunnat glömma — eller förlåta — det hastiga ordet. Och detta har sedan, ytterligare kommenteradt och utsmyckadt med många öfverdrifter, bidragit att här och där undanskymma de sanna, de bästa dragen i Carl XV:s karaktär. »Vår tid har blicken fäst på män och ej på kungar», hör man ofta yttras. 1 Detta är ett ytligt åskådningssätt. Att en kung i våra dagar ej omgifves af samma nimbus som förr, att den »glans» bleknat, som »kronans prakt» i och för sig förlänar, är blott ett uttryck af att folket såsom sådant rycker framåt i utveckling och själfstyrelse och ej som förr beror af en enda man, stäld i dess spets. Men att med ringaktning se på en man, Jör det han är kung — något som han i ett arfrike ej ens rår för — är oerhördt ensidigt, ehuru ej ovanligt på vissa håll. En manlig kung, sådan som Carl XV värkligen var, är kanske till och med värd mera erkännande än en vanlig medborgare, emedan han är utsatt för vida flera möjligheter att få sin individualitet stympad eller afnött.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free