- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
49

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRHÅLLANDE TILL OFFENTLIGA RÅDGIFVARE OCH ENSKILDA VÄNNER. 49 I mycket led kung Carl skeppsbrott både som regent och människa, men mannatypen förblef densamma, och som en man bar han lifvets vedervärdigheter, då dessa på fullt allvar mötte honom. Då man talar om kung Carls »vänner», måste man taga detta ord i dess egentliga betydelse, ej såsom liktydigt med »konungagunstlingar». Det senare betecknar ju i dagligt tal dem, som begagna sig af sin konungs förtroende för att svinga sig upp eller främja egna åsigter och intressen. Sådana »vänner» funnos naturligtvis äfven i kung Carls närhet, men det är långt ifrån säkert, knappast troligt, att han för dem oförbehållsamt öppnade sitt inre. Mer än en gång kan man få höra framdragas såsom ofördelaktigt för kung Carl, att till och med några af Sverges främste statsmän under hans tid ej skulle hafva känt sig sympatiskt berörda af hans personlighet. Om så värkligen varit förhållandet, förefaller det dock ej så oförklarligt, i fall man det ringaste känner kung Carls lynne. Han, som satte sig så öfver alla former, att han endast därmed stötte många för hufvudet, i synnerhet då han ibland bröt mot den officiella etikettens stränga lagar och kanske mer än en gång för en nästan pojkaktig förlöpning möttes af sin statsministers ogillande — han kunde säkerligen aldrig ens i privatkretsen i deras närvaro fullt afskaka en viss känsla af tvång, orsakad af den ställning, han såsom »regerande konstitutionell konung» intog till ministrar och statsråd. Dessa kommo således med all säkerhet ej att så lära känna honom, att hans personlighets bästa och varmaste sidor kunde liksom öfverskyla den stundom framstickande nonchalansen. I de stora besluten är en konung sällan fri, han kan välja det rätta eller hindras att göra detta af både politiska och ekonomiska skäl, och statsmännen, som i honom se den offentlige mannen, kunna ej häraf bilda sig ett säkert omdöme om hans personlighet; hans privathandlingar däremot bero af hans fria vilja, och därför är det också privatvännerna, som förnämligast lära känna honom. Detta bestyrkes af ett yttrande, fäldt af en af vårt lands 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free