KUNG CARL OCH PROFESSOR BOKLUND. 51 Här, om någonsin, gäller regeln: »On ne meurt qu’avec le dernier de ses amis!» 2 Det är genom dessa personliga vänners omdömen och uttalanden, man bäst kan bilda sig en föreställning om kung Carls värkliga personlighet, så mycket mera som ingen af dem var blind för hans fel. De läto blott dessa ej bortskymma allt annat hos honom. Vi veta mer än en af dem, som före sin död brände upp sina anteckningar från den tid han lefvat tillsammans med kung Carl, emedan han tyckte sig understundom hafva klandrat honom väl strängt. Och bland dessa befann sig åtminstone en, hvars död blef en omedelbar följd af kung Carls, och hvars hjärta bokstafligen blef krossadt af sorg den dag, hans konungs ekekista fick plats i det bernadotteska hvalfvet. Det var hans mångårige vän och lärare i målning, professor Boklund 1. Carl Johan hade också en sådan trogen vän i döden och som inom kort följde honom efter, grefve Magnus Brahe, om hvilken Böttiger med fog kunde säga: Kungens marskalk nedlagt marskalkstafven, Riksmarskalken följt sin kung i grafven. Liknande bevis på fullgod vänskap finner man vid kung Carls likbår. Det har af flera deltagare berättats oss, att på eftermiddagen af kung Carls begrafningsdag, då alla de officiella högtidligheterna slutats och tystnad och skymning härskade i Riddarholmskyrkan, samlades några af hans käraste vänner, bland dem professorerna Boklund och Scholander, omkring kistan för att, nedtyngda af sorg och smärta, under djupa snyftningar taga afsked, ej af konungen — detta hade skett officielt förut — men af deras så trofaste beskyddare och vän, af »kung Carl», samt af hvarandra, som aldrig mera skulle kunna samlas omkring honom. Denna afton kom professor Boklund tillintetgjord hem; under ett par år gjorde honom sorgen öfver hans »käre kung» så sjuk, att han ej ens kunde arbeta; han återfick sedan dess 1 Dessa af prof. Boklund förstörda anteckningar voro mera utförligt aflattade memoarer; de på annat ställe i detta arbete af oss omnämda Bok- lunds anteckningsböcker, som stått till vårt förfogande, hafva endast innehällit kortare, för hvarje dag nedskrifna notiser.