56 SJÄLFKARAKTÄRISTIK. äger ett godt hjärta»; men han uttrycker samtidigt sin harm öfver, att hon »anser sig behöfva valla» några unga flickor vid hofvet, som i hans tanke alls ej behöfde vallas. Ytterst lefvande är i vårt tycke denna lilla bild af en annan äldre dam: »— — Godhet, grannlagenhet, se där det bästa, jag kan säga om henne — — I sällskap är hon ej mycket pratsam, utom när hon har en viss rädsla, ty af fruktan går munnen beständigt. Hennes stämma är knappast hörbar, och det händer ofta — jag vet icke, om det är svaghet eller trötthet — men det händer ofta, att natten midt under ljusa dagen sänker sig för hennes ögon, och att hon slumrar in så stilla och så sött. Dock i själfva sömnen sin princip trogen: var flitig, sitt rak’. Ty ofta kommer denna svaghet på henne, till och med när hon arbetar, och man finner henne sitta sofvande, rak och med nålen färdig att genomborra hårduken. Frid öfver hennes sömn! — —» Ett försök till själfkaraktäristik är onekligen det mest märkliga uti alla de kung Carls anteckningsböcker, som innehålla dylika skildringar, hvilka, vi upprepa det ännu en gång, ej skola bedömas såsom skönliterära alster, utan endast såsom uttryck för hvad han bar inom sig. Road som han är af mera ärligt välvilliga än djupgående analyser, opererar han också gärna med sig själf. Taine påstår någonstädes, att man för att intränga i en annans själ till att börja med måste hafva inträngt i sin egen. Den store människokännaren Napoleon I sysselsatte sig mycket med studiet af människosjälen — sin egen och andras; människors goda och onda sidor voro för honom ett material, hvilket han godtyckligt använde för sina planer, utan ens skymten af en tanke på den enskilde individens välfärd. Och om sig själf sade han: »Om jag blef kär på allvar, skulle jag sönderdela min kärlek bit för bit. Hoarför och huru äro två så nyttiga frågor, att man ej kan framställa dem för ofta.» Kung Carl ägde naturligtvis ej en Napoleons omfattande blick; denne står ännu och kanske för alla tider oöfverträffad i konsten att utforska särskildt människors sämre sidor och lidelser och att på denna insikt grunda sitt herravälde öfver dem.