SJÄLFKARAKTÄRISTIK. 57 Drifkraften hos kung Carl vid hans studier af människor var långt ädlare; han var ej en härsklysten natur; häri var han olik både far och farfar; han åstundade ej att lära känna människor för att kunna använda dem för sina egna planer eller hålla dem i ledband; tvärtom uppskattade han fullt individens rätt till personlig frihet, liksom han framför allt önskade denna senare åt sig själf; och det är efter sina egna böjelser och tycken han sluter sig till andras och bemödar sig att göra rättvisa åt dessa. Hans karaktärsanalyser, framsprungna ur intresse af att lära känna människor, hafva, som sagat, till sitt mål att hos dessa finna drag, vid hvilka han med sympati kunde dröja. Den teckning, han gör af sig själf, är nedskrifven någon kort tid, efter det han lämnat Upsala. Och sådan han här skildrar sig, sådan återfinner man honom på hvarje sida af de oförbehållsamma, svärmiska ungdomsutgjutelser, som fylla hans dagböcker. Denna hans själfanalys är i det hela taget sann och äger äfven i hög grad sin tillämpning på honom under äldre åren. Man skönjer däri mycket, som i förstärkt form återfinnes hos Carl XV. Han talar i tredje person och har satt till öfverskrift: »Det är svårast att känna sig själf.» — — »Hans hufvuddrag är allvar. — — I sitt umgänge är han i allmänhet sluten, men emot dem, hvilkas vänskap ligger honom om hjärtat att erhålla, är han öppen, ja, kanhända allt för mycket uppriktig. Jag frågade honom, huru han kunde vara så uppriktig. Om han icke därvid vågade för mycket. Men fick till svar: genom uppriktighet vinner jag vänner; dem, som ej äro värda mitt förtroende, föraktar jag, deras skvaller rör mig ej, då jag vet med mig, att jag uttalat min mening utan omsvep, såsom en man skall göra det. — Och då jag sade, att hemligheter kunna bli bekanta, sade han: hvarje människa har en viss grad af stolthet, en större eller mindre hederskänsla, och denna väckes genom ett öppet framställningssätt; det tager öfverhand öfver skvallret, och man vill visa sig vara värd förtroendet. Dock hoppas jag, att han skall bli mer försiktig, ty, som han är ung, hän-