KUNG CARL OCH S. A. HEDLUND. 63 »Ha, ha», skrattade kung Carl, »du är dig alltid lik — se här har du en cigarr.» Blanche bugade, tog emot cigarren och stoppade den i bröstfickan. »Hvad för slag, röker du inte?» utbrast kungen. »Jo, Ers Majestät, men jag har ingen eld.» Då ryckte kung Carl med kraft till sig en väldig kandelaber och höll den framför honom. Blanche bugade och krusade, men kungen sade leende: :Ah, tänd du — du har så många gånger eldat upp åt mig! Det är inte för mycket, om jag ger eld åt dig en gång! Den rättframma godlynta tonen i dessa repliker, växlade mellan »folkets kung» och »folkledaren», beteckna också träffande deras ställning gent emot hvarandra. Allt tal om att kung Carl med ovilja skulle hafva betraktat Blanche måste anses såsom osant. Flera liknande drag hafva blifvit berättade af en man, som i flera frågor, synnerligast i försvarsfrågan, var kung Carls motståndare, och därtill en motståndare, som på grund af sin framstående ställning i präss och riksdag, otvifvelaktigt var en bland dem, som mest orsakade, att kung Carls ifriga önskningar i denna fråga blefvo ouppfylda, nämligen S. A. Hedlund. Det erkännande han gifver kung Carls sätt och hållning gent emot sig är därför af så mycket större värde. Han berättar sålunda 1, huru han på hösten 1851, skriftställare som han var med »långt framskridna liberala åsikter», kallades upp till d. v. kronprinsen. Han infann sig på utsatt tid en eftermiddag i förmaket i västra slottsflygeln. — — Efter några minuter — Carl XV lät sällan länge vänta på sig — inträdde prinsen med några cigarrer i handen och hälsade med ett vänligt och kraftigt handslag. »Ni skrifver värs, herr magister, och det gör också jag; det roar mig mycket.» Samtalet dröjde dock ej vid skaldekonsten, utan öfvergick till politiken. 1 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 21 sept. 1872.