e MÅNHET OM ANDRA. 69 reste kung Carl sig upp, och i det han tryckte sin äldste brorson intill sig, sade han med stort allvar: »Med de andra har jag intet att skaffa, men denne skall en dag bli min efterträdare; i hans uppfostran åtminstone vill också jag hafva mitt ord att säga.» Det var honom ett stort nöje, då de små prinsarne klängde och klättrade upp på honom, och mången vet berätta, huru man ofta såg kung Carl i skymningen eller om aftnarne, då prinsarnes softid var inne, skynda öfver Norrbro till Arfprinsens palats för att gifva dem en sista godnattssmekning. Detta påminner lifligt om Henrik IV af Frankrike, som mången gång låg »på alla fyra» och var häst för sin lille son. Och äfven han var en af sitt lands mest älskade konungar. En annan kung Carl utmärkande egenskap var hans omtänksamhet, hans månhet om andra och önskan att åt en hvar bereda så stor trefnad och så mycket behag som möjligt. Så t. ex. brukade professor Boklund ofta följa med honom på hans lägermöten för att under dessa göra skizzer, utkast till taflor m. m. Han kallades också allmänt »Svea gardes målare», och i hans skizzböcker hafva vi funnit afbildad mången lägersituation, hvari kung Carl utgör hufvudfiguren. Under ett möte på Sanna hed hände det en afton, då det var kallt och småregnade, att kung Carl tvang konstnären att lägga sig i hans egen fältsäng inne i tältet, medan han själf lade sig i on hängmatta, upphängd utanför mellan ett par träd: »Jag vill ej, att du skall bli förkyld, jag tål bättre vid att frysa än du!» Sommaren 1862 gjorde kung Carl ett annat kort besök på Sanna hed för att låta sina husarer visa prof på deras exercis inför några utländske officerare. Under den middag, som husarofficerarne efter öfningarnes slut arrangerat för konungen och hans svit, hade en stor mängd människor samlats omkring paviljongen. Det ösregnade och folkmassan stod liksom under ett hvalf af paraplyer. Händelsevis råkade då kung Carl att vid en blick ut genom fönstret upptäcka en äldre man, hvars utseende tilltalade honom. »Hvem är den där gamle mannen?, frågade han en officer.