70 VÄNLIG OMTANKE. »Kommissarien H.», svarade denne. »För in karlen, inte skall han stå där ute och frysa i hällregnet.» . En adjutant införde genast gråhårsmannen. »Hör du, min käre H.», sade kung Carl vänligt till den förvånade länsmannen, »inte skall du stå där ute och frysa, medan vi andra ha det så varmt och skönt här inne. Se här har du något att värma dig med! Skål, min gamle, hederlige H.1» och därmed klingade konungen med honom med sitt af fradgande champagne fylda glas. Lika älskvärdt framlyser denna hans vänliga omtanke i den vana han hade att ofta under taffeln, vid hvilken han själf endast åt af helt få rätter, råga sin tallrik med konfektyrer och frukter och sända den bort till någon af de kvinliga medlemmarne af hofkretsen, som han visste särskildt tycka om sötsaker. En honom nära stående äldre officer har med djup rörelse berättat oss, huru ofta det kunde hända, att kung Carl, sedan han sålunda sökt ut det bästa han kunde finna i dessertskålarne, vände sig till honom med en hjärtlig nick och sade: »Det här skall du taga hem med dig till din mor». Denna var sjuk och gammal, och kung Carl visste mycket väl huru en dylik hälsning från honom, gladde och lifvade upp mer än en långsam lidandets stund. Det var ingalunda endast »damer af socicteten», han visade aktning och uppmärksamhet. Samma bemötande rönte den enkla kvinnan af folket. På Bäckaskog lefver ännu en gammal kvinna, nu 85-årig, som varit på gården ända sedan Carl Johans dagar, då stället ägdes af »revolutionsmannen» J. C. Toll. Redan i kung Carls tid var hon »gamla mor Johanna» — nu heter hon i hela trakten endast »den gamla» eller »gamla mor». — Såsom den äldsta på gården visades henne, mäjerskan, alltid stor uppmärksamhet af den kungliga familjen. Kung Carls första besök, då han anländt och tagit en öfverblick af sitt stall, gälde henne; oftast kom han in till henne i hennes kammare, eller uppsökte han henne i mäjeriet och språkade vänligt med henne; hade han riktigt brådt om, kunde det dock hända, att han endast gläntade på dörren,