KUNG CARL SPRIDANDE JULGLÄDJE. 73 Stortorget och spred julfröjd i månget sträfsamt sinne genom att göra rent hus i det tarfliga »ståndets» lilla julutställning. Själf lackade han in sina paket i lådor och askar och var mycket road af att skrifva små julvärs därpå. Det firades alltid tvänne julaftnar på slottet; den första den 23 december för omgifningen, så att denna skulle kunna tillbringa själfva julaftonen i sina egna hem, då den kungliga familjen också firade sin jul mera enskildt. Under den tid doktor Robert Lundberg, som ända från början af 1850-talet tillhört den mera förtroliga äldre vänkretsen, var kunglig lifmedikus, brukade kungen hvarje julafton själf komma ned i doktorsfamiljen med julklappar till både stora och små; han hjälpte barnen att tända granen, njöt af att se och höra dessas jubel och var själf idel glädje. Sådana stunder tillhörde utan tvifvel dem, som skänkte honom den mest oförfalskade och rena lycka. Konungens bibliotekarie, vår kände och omtyckte lyriker, Suomis skald, Emil v. Qvanten, är utan tvifvel en af dem, som finast och sannast förstått uppfatta kung Carls varma väsen. Han har vid flera tillfällen med skaldens klara blick och på skaldens språk tolkat detta och återgifvit oss den saknade konungen i en sällsynt skön bild. En sådan teckning i obunden form förekommer uti det första numret af »Julqvällen», hvilket tidningsföretag v. Qvanten varit med om att planlägga 1881. Det är en skalds dikt — men dock en värklighetsbild af sannaste slag. Det är sagan om lilla »drottning Mab», den lilla trogna pudeln, som bevakade det torftiga julståndets skatter. Skildringen af kung Carls uppträdande midt i marknadsvimlet på Stortorget är så vacker, att vi ej kunna underlåta här meddela den. »— — Men hvad betyder den egna rörelse, som plötsligt skönjes genom massorna? De skilja sig i sär, bilda en fåra, låta någon komma fram och slå åter i hop, såsom vågorna efter ett fartyg. Hvem kan det vara, som så obehindradt rör sig fram i de täta leden, på hvilken alla hälsa gärna och okonstladt och som själf hälsar tillbaka på alla, hjärtligt och förtroligt, som en vän och bekant? Det är konungen, som besöker julmarknaden. Det är kung Carl. Han går raskt och