74 SAGAN OM DROTTNING MAB. lätt, som han brukade. Han stannar här och där, tittar in i stånden, gör ett och annat uppköp, säger då och då ett godt ord och lämnar bakom sig klara blickar, glädtiga leenden. Han vandrar som bäst uppför gången, vid hvars öfversta ände Mab sitter på sin post. Han nalkas bagarståndet med saffransbullarne, mottagen af fryntliga hviskningar rundt omkring: »kungen kommer” . .. Men just som han når fram, gör Mab, hvilken gifvit noga akt på den tilltagande rörelsen, hört hviskningarna och märkt blickarna, ett skutt upp på bordet, ställer sig midt ibland bockarna och tupparna och tittar kungen rakt i ansiktet. Hon kan icke undgå hans öppna blickar. En lykta på bordet öfvergjuter henne med sitt sken, hela hennes täcka gestalt står i en gloria, pälsen skimrar i alla färger, och hon viftar gladt med svansen, liksom sägande: ’kom då och se efter, hvad jag har att bjuda på’. Kungen ler högt, går fram till henne och säger: ”Hvad är det för goda saker du har, min lilla vän?’ Mab viftar och slår en snabb knyck på nacken, liksom svarade hon: var god och se efter’. ”Tuppar och julbockar! Jo, jag tackar! Det är rara saker det” Mab tillkännager med munter min, att så är förhållandet. Vill du kanske nu också säga mig, hvem du sjelf är och hvad du heter?’ fortfor kungen. ?Det är Mab’, höres en röst. Dunklet närmast omkring lyktskenet har hittills hindrat kungen att se någon annan än den lilla. Nu upptäcker han hela familjen stående tätt bakom bordet, Mabs matmoder med sina båda barn, allesamman följande med vidt uppspärrade ögon Mabs åtgöranden. Det är gossen som talat. ”Hvad var det du sade?’ frågade kungen åter. ”Hon heter Mab’, upplyser nu flickan. ”Är det möjligt” utropar kungen med skälmskt allvar, »skulle jag se framför mig själfva hennes majestät Mab, den ryktbara lilla feen, drottningen utan like i drömmens rike? Mabs närmaste höra på med stor undran, men Mab själf ser mycket hemlighetsfull och menande ut. *Jag finner, att vi förstå hvarandra fullkomligt väl’, fort-