ss EN FARS. Han var den Ringes Ven, den Svages Stötte, Og intet rörte ham som Armods Röst; — Ja, hvorsomhelst han Hjælpelöshed mötte, Han traadte venlig til med Hjælp og Tröst! Det var mycket lätt att väcka hans deltagande ända till rörelse; mången gång missbrukades också hans känsliga godhet, och detta kunde så mycket lättare ske, som hans omisstänksamhet och egen ärlighet aldrig tilläto honom att förutsätta svek hos andra. Att det därför fans många parasiter, som bokstafligen lefde af denna kung Carls godhet, är en gifven sak. Med anledning häraf fick drottning Lovisa en dag det infallet att varna honom för falska supplikanter. Drottningens välgörenhet var, som bekant, äfven mycket vidsträckt 1; men hennes mera praktiska lynne kom henne att gå annorlunda tillväga än kung Carl. Infann sig t. ex. hos henne någon hjälpsökande, så uppskrefvos namnet och adressen, därefter undersöktes det, om uppgifterna voro sanna; i så fall uteblef aldrig riklig hjälp. Härigenom undveks också det missbruk, som mången gjorde af kungens gifmildhet. För att gifva honom en liten skämtsam minnesläxa, tillstälde hon emellertid en dag en komedi, till hvilken lifmedikus R. Lundberg lät använda sig. Han utstyrdes af kammarfruarna till ett gammalt fruntimmer, begärde och fick audiens hos kungen i hans salong i entresolen, där drottningen, gömd bakom en skärm, äfven var närvarande. Gumman nalkades kungen med näsduken för ögonen och högljudt gråtande, medan hon berättade sina olyckor med en af snyftningar ständigt afbruten röst: hon var öfvergifven af sin man, ruinerad genom eldsvåda, hade magkräfta — ingenting fattades. Rollen var så väl spelad, att kungen blef helt rörd, omhuldade gumman på bästa vis och gick själf efter ett glas vatten. Då började både Lundberg och drottningen bli smått oroliga för utgången af denna väl massivt komponerade fars. Gumman lämnade sina papper och försvann, drottningen smög 1 Utförlig skildring om drottning Lovisas lif och värksamhet finnes uti en 1872 utkommen bok: »Strödda anteckningar ur drottning Lovisas lif».