RESA I NORGE 1856. 111 och häl för att sålunda riktigt kunna få se det »glada och högtidsklädda» folket, som öfver allt strömmat till för att hälsa honom. Vi meddela följande utdrag rörande hans besök i det »underdeilige» Hardanger: »Vid kyrkan i Ullensvang, där prästen var kronprinsens värd, hade tre till fyra tusen människor strömmat tilsammans. På gräsplanen framför prästgården gnedo spelmännen flitigt på sina fioler, den muntra ungdomen dansade af hjärtans lust, och gång efter annan inträdde äfven en modernt klädd flicka i ringen och lät sig bortföras af dansens hvirflar. — — Prinsen, hvilken det rörliga lifvet och det hjärtliga mottagandet försatt i en glad sinnesstämning, ville sätta kronan på dagens nöjen. Vid stranden låg hans båt Vidar. Han inbjöd de närvarande prästerna med fruar och döttrar och en del andra gäster, bland hvilka de inflytelserikaste bönderna med deras hustrur och döttrar, till ett aftonnöje på Vidar. Aldrig förr hade någon ångbåt med en konungason kommit till Ullensvang. Raskt togo hustrurna och flickorna på sig sina kappor och ilade ombord. Musiken spelade, skofvelhjulen arbetade i vågorna, och Vidar brusade långt ut i fjorden till glad förvåning för mängden, som stod kvar på stranden. — — Från Kristiania och de andra städerna hade prinsen en hel last blombuketter ombord och bortskänkte dem nu till de sköna i Ullensvang, som äfven å sin sida rikligt ihågkommit honom med dylika. Tre hela timmar varade denna lustfärd på Vidar. När natten föll på, öfverraskades de hederliga bönderna med ett vackert fyrvärkeri, sådant de väl knappast någonsin skådat; kanonskott dånade, raketer uppstego, luftbägare kastade sina bländande stjärnor och bengaliska eldar upplyste stränderna — —.» Vicekonungens lifliga intresse för allt och den outtröttlighet, hvarmed han besökte alla offentliga värk och inrättningar, skolor m. m., vunno än ytterligare det norska folkets erkännande, hvilket uttalades i prässen, där det sades, att denna resa var »onekligen så väl den betydelsefullaste som den folkvänligaste handling, hvarigenom han (vicekonungen) vittnat,