112 RESA I NORRLAND 1838. att kännedomen om landet är för honom en kär och viktig angelägenhet — —.» Och det var ingalunda fraser, då han vid sin resas början i Arendal hälsades med dessa ord: Så drag da ud på din Kongefærd, O Carl, igjennem Norges Rige! Et varmt »Gud signe dig», Fyrste kjær, Skal Folkets Hjertelag dig sige. Grib trygt dess Hånd, den er trofast, stærk, Ved Arbejd hærdet til Manddomsværk; I bitrest Nöd, i Lif og Död Den skal dig ingensinde svige.» Allt från denna tid, då Norges folk personligen lärde känna sin blifvande konung, var han äfven här den »folkkäre kung Carl», som än i dag ej är förgäten. Den vidsträcktaste af de resor, han någonsin gjorde i sitt land, var hans Norrlands- och Lapplandsresa 1858, då han på karriol eller i båt uppför älfvarne färdades från stad till stad, från by till by ända upp till Öfver Torneå. Gammalt folk där långt uppe i de aflägsna bygderna kan ännu berätta månget minne från denna färd, och lifliga skildringar därom förekomma i hela den norrländska prässen från denna tid; dessa samlades och utkommo som ett särskildt litet häfte, hvilket sett åtskilliga upplagor ända in i senare tider, och Luleå stad uppreste ett sju alnar högt monument af grön marmor, på hvars fotstycke är afbildadt Norrbottens landskapsvapen, en ren, och på hvars kolom läses: »Till minne af H. K. H. Kronprinsen-regenten Carls besök 1858. Norrbottens tacksamma folk reste stenen». Detta allt antyder, att det kungliga besöket var något mera än ett vanligt fästnummer, att det hade en värklig betydelse. Denna aflägsna landsdel hade också i alla tider fått finna sig uti att, så att säga, vara »styfbarnet» af Sverges provinser, så till vida som de mäktige och konungarne med undantag af Carl XI och Carl XIV ej kommit sig för att närmare lära känna förhållandena så långt upp emot polcirkeln. Den stora krisen 1857 hade äfven i Norrland starkt ned-