118 I VÄSTMANLAND 1860. fär i samma ordalag, att »öfver allt jublades emot honom af uppriktiga hjärtan, och när han for, skedde det under mer än en nedkallad välsignelse öfver den med rätta så högt älskade, folklige monarken — —». På samma sätt yttrade sig tillgifvenheten för kung Carl i Västmanland, där han efter invigningen af Strömsholms kanal 1860 företog en utflykt genom Bärgslagen till Smedjebacken i södra Dalarne. Dessa bygder hade ej varit besökta af någon konung sedan 1787, och detta bidrog naturligtvis i sin mån att öka hänförelsen. Dock gifva alla skildringar, som man får se från denna färd, ett bestämdt intryck af en nästan ensamstående hjärtlig entusiasm. Den kung, man här hyllar, är äfven den kung man håller af!, den kung, som häfdar sin ställning i folkets midt så som få monarker före honom i Sverge. En resa, under hvilken han ej kom så mycket i beröring med menige man, utan så mycket mera med Sverges industriidkare, bruksägare m. m., var den kanalfärd han 1861 företog från Stockholm till Göteborg. Denna måste man helt och hållet räkna till hans »upptäcktsresor» eller med andra ord till dem, under hvilka han företrädesvis ägnade sig åt att taga kännedom om landet och dess näringar. Som rekreationsresa torde den hafva varit nåägot väl mödosam. Också klagade hans svit upprepade gånger öfver trötthet, medan det lifliga intresse, hvarmed kung Carl omfattade allting, kom honom att glömma bort både trötthet och behof af hvila. T. ex. i Norrköping! Efter ett fästligt mottagande, efter en färd upp till staden »under blomsterregn», efter fästfrukost och sedvanliga audi- 1 Om den oemotståndligt vinnande makt, som låg i kung Carls väsen, berättas ännu i Västmanland bl. a. följande drag från denna färd. Bland de brukspatroner, som vero med om att anordna fästmiddagen i Strömsholm, fans äfven en, synnerligt bekant för två egenheter: ohäjdad rabulism och måänhet om sina hästar, efter hvilka kungen skulle åka vidare. Efter att hafva sett kung Carl personligen och af honom blifvit vänligen tilltalad, gaf han, glömsk af alla teorier och principer, just som kungen steg i vagnen, sin kusk den eftertryckliga befallningen: »Kör nu för sju t—n dj—r, för det tycker kungen om; det gör ingenting, om hästarne stupa !