1I ÖSTERGÖTLAND 1861. 119 enser »var han under flera timmar upptagen med besök i stadens storartade fabriker, väfverier, spinnerier, pappersbruk m. m., med intresse undersöktes de i sina minsta detaljer, under det bruksägarne gingo tillhanda med upplysningar och förklaringar — — Nästa dag var han mycket tidigt uppe för att besöka ännu ett dussin fabriker och värkstäder; han försmådde hvarken tricot- eller pappaskfabriken» . Till tack gaf också »fabriksföreningen» för honom en präktig déjeuné, vid hvilken dock den oturen hände, att den kanonsalut, som skulle åtfölja konungens skål, började dundra, skott på skott, redan i början af måltiden. Då en af de bekymrade värdarne förklarade för konungen, att en fläktande gardin af kanonservisen uppfattats såsom signal, svarade denne helt vänligt och lugnande: »Kära du, det betyder ingenting! Låt dem basa på.» Från Norrköping besöktes sedan Finspång med dess vidsträckta värkstäder, hvarvid också gjutningen af en 7 tums bronskanon åsågs. Därifrån gick färden till Motala, hvars mekaniska värkstad genast förevisades: »Vällugnar, ånghammare, valsvärk, allt var i full gång, människor och eldgnistor dansade om hvarandra, stål- och järnblock af olika dimensioner böjde och formade sig lydigt under människohanden. — — Här sågs en af Vanadis’ kolossala axlar, där en ångpanna, stor som en torpstuga, längre bort förstäfven af en järnbåt, bestämd för någon af Rysslands insjöar. Natten var redan inne, då vi lämnade värkstäderna för aftonmåltiden och bäddarne — —. Följande dag i Karlsborg tillbragtes hela förmiddagen på språng för att bese fästningen med sina vackra arsenaler, förråder, kasemattbyggnader — —»!. Vi behöfva ej fortsätta längre; det redan anförda gifver ett begrepp om, huru samvetsgrant kung Carl sökte draga nytta af en resa. Men äfven de utflykter, som mera uteslutande afsågo hans nöje, erhöllo en särskild stämpel, som ingen annan än just han skulle kunna förläna dem. 1 J. Lilliehöök: Tvä reseskizzer.