KUNG CARLS »MILITÄRA TANKAR I SAMMANDRAG». 123 passadt efter felsteget, får aldrig utdelas så, att det värkar förkrossande, och belöningar, alltid rättvist tillerkända, få ej så gifvas, att däraf uppstår själfsvåld — — —. »Den omvårdnad befälet ägnar truppen i och för dess välbefinnande kan visserligen fordra tid och möda; men en rik ersättning för dessa uppoffringar lämnas befälet uti den genkärlek, hvarmed den i ledet stående så gärna gäldar gjorda tjänster. I farans stund, när nöd och umbäranden följa soldatens spår, då pröfvas styrkan af det under freden mellan hög och låg knutna vänskapsbandet — — —.» Härstammande från en soldat, tycktes han själf sätta en ära uti att vara soldat i detta ords vackraste bemärkelse. Kräfde han mycket af sitt folk, så drog han sig häller aldrig själf undan mödan, och såsom han delade denna, så ville han ock, att soldaten skulle med honom dela både hvilan och vederkvickelsens behag. I ett litet häfte i fickformat, tryckt 1863, har kung Carl uttalat några »militära tankar i sammandrag». Han har här på ett kort och slående sätt uttryckt en hel mängd allmänna regler, hvilkas bestående värde vi hört mera än en framstående militär erkänna. Något, som äfven en civil förstår att bedöma, är emellertid några af de råd, han gifver »befälhafvaren», och hvilka äro präglade af sann humanitet: 2Ingen befälhafvare kan med någon säkerhet hoppas framgång, om han ej förstår att göra sig aktad och afhållen af truppen. Kärleken är lydnadens grundval.» »Att hafva truppen i hand är icke blott att sammanhålla den, så att den hör din röst och ses af ditt öga, utan äfven att kunna leda och lifva den genom vunnen tillgifvenhet.» »Lider hären nöd, lid med; är soldaten sorgsen, var glad och muntra honom. Se i honom människan och känn och tänk för honom.» Det gifves knappast några uttryck af Carl XV som bättre än dessa återgifva halten af hans sinnelag. Och hvad bättre är, de voro ej blott råd af en ofvanför stående till de under-