126 EN GAMMAL KORPORALS OMDÖME OM KUNG CARL. visste han något småknep om någon gardist eller korpral, så nog påminte han om det och gycklade, om ock händelsen var årsgammal. Det hände ofta, då han gick så där utefter ledet, att han tog ut en man och brottades med. Vi hade en närking, vid namn Ersson; han var grof som två och ägde en otrolig styrka; honom ville han gärna brottas med, fast han visste, att han intet rådde, men han trodde sig genom öfning kunna ta honom, men förgäfves, fast Carl inte var någon mjuker. När dom gått an med hvarandra en stund, och Carl gjort alla möjliga försök förgäfves, sa han till Ersson: »Ta ett tag du ock». Ersson svara: »Ja, nu är det min tur», då lyfte han Carl så galant och la honom så försiktigt. Och Carl sprang opp och klappade Ersson med de orden: »Det är bra, du är en björn» m. m. Så sa han till officerarna: »Det är som att stå och rycka på ett trä i skogen». Var vi ute på marscher eller manövrer, så var han vanligen med i têten och sjöng samt hade sina muntra gyckel; vid dylika tillfällen var det inte noga med valda sånger, dom kunde vara ganska groft spunna; blott det var bra marschtakt, så var det bra. År 1858 hade vi stormöte på Axvalla hed, vi hade en lång och mödosam resa dit, den tiden fans inga järnvägar, vi for visst sjöväg stycktals, men vi fick gå 17 mil landsväg med full packning och i den strängaste värme. Men när vi kom till Motala, mötte vi Carl, han kom då från Norget och for till Stockholm, han lifvade och tröstade oss med det löftet »jag kommer snart efter och där skall vi ha lifvadts». Och han kom, då vi varit där 6 dygn; då fick han veta allt, hur vår resa hade gått, och han manade godt för oss; vi fick nämligen tillökning i både mat, bränvin och kontant. Och där var också ett lustläger; det sades att där var öfver 30 tusen man, men det var ingen trängsel ändå. Innan vi reste dit, måste vi öfva ganska mycket i exercis samt sång; vi var 40 man utvalda, som gick en lång tid i sångskola under musikdirektörn Rosbecks ledning, och mest hvar kväll efter korum var vi kallade till Kongl. Borgen ! för att sjunga. 1 Äfven på Axvalla hed benämnes understundom det kungliga högkvarteret på detta sätt.