PÅ BÄCKASKOG. 167 mycket gladt lynne och sysselsatte sig ifrigt med att teckna skizzer och utkast af den idylliska taflan framför sig. Kung Carl var alltid synnerligt road af slåttern; då denna pågick, var han ofta med ute på fältet och »lifvade upp folket»; äfven drottningen var då med och åkte i hölass. Det hände till och med ibland, att kungen själf tog fatt ett par oxar och ett draglass hö, satte sig upp i lasset och körde detsamma hem till gården, i det han med hög röst gladt sjöng och trallade: Hvad det ändå är skönt att vara man, Fallera . ... Man kan ännu få höra personer i trakten berätta härom, medan de leende eftergnola melodien. En väsentlig del af hans intresse tillföll emellertid mäjeriet; han hade själf låtit bygga och inreda detsamma, och nästan dagligen gjorde han en titt dit ned, språkade vänligt med mäjerskan, »gamla mor Johanna», drack mjölk ur stopet eller skopan och tog noga reda på ekonomien i mjölk- och ostkammaren. Bäckaskogs sötmjölksost var mycket berömd och efterfrågad i handeln; men allt efter som kungen ökade antalet af sina hästar, måste ladugården minskas; de senare åren af Carl XV:s tid tillvärkades ej mera mäjeriprodukter, än som åtgingo för gårdens behof. Sitt mäjeri brukade han vanligen med en viss stolthet själf förevisa för sina gäster, och då skulle det drickas mjölk öfver lag. På liknande sätt tillgiek det i ostkammaren; när han kom dit ned med sina herrar, hände det ibland, att han utskar en stor bit af osten, tog därefter på knifspetsen små stycken ur hålet och lät alla de omkringstående få en smakbit, antingen de voro ostvänner eller ej. Sedan nedtryckte han omsorgsfullt den utskurna biten åter i osten och, »för att denna ej finge mögla», förmanade han mäjerskan att väl stryka smör utanpå densamma. Invid mäjeriet fanns ett kök med stora ystkittlar af koppar; ibland inträdde han här helt oväntadt för att se på ostberedningen; vanligen gick han då bort till den öppna spiseln, där kittlarne stodo öfver elden, aftog därpå ett af de väldiga locken, vände sig till den medföljande kavaljeren och pekade på