SLOTTET BÄCKASKOG. 169 och tronföljare. Där fordom mäktiga premonstratensermunkar vandrade kring, fördjupade i fromma betraktelser eller kanske lika ofta upptagna af världsliga tankar, där hafva på senare tider konungar och furstar hållit sitt hof, och i de lummiga lundar, där en gång hvita munkkåpor skymtade fram emellan de mörka trädstammarna, sågos en annan tid guldsmidda uniformer och dyrbara fruntimmerstoaletter. Munkcellerna och refektorium hafva fått lämna plats åt en med nittonde seklets hela comfort inredd våning; den gamla kyrkan, som fordom genljöd af fromma sånger, är nu ett spannmålsmagasin, och bekvämt inredda rum fylla det torn, från hvilket fordom den ljudande malmen manade näjdens befolkning till andakt» — — så lyder den högstämda inledningen till skildringen af Bäckaskog i G. Ljunggrens bekanta arbete öfver skånska herregårdar. Sedan detta skrefs, i början af 1850-talet, då slottets värkliga glanstid knappast mer än inbrutit, hafva ännu flera skeden växlat: bullrande högtidsdagar, då Fredrik VII gästade sin svenske vän; mera stilla, innerliga glädjedagar, då prinsessan Lovisa under den stera gröna linden i trädgården gaf Danmarks prins sin tro, dagar af landtlig enkelhet och hjärtlig familjetrefnad — men också tider af årslång tystnad, af ödslighet, tomhet och vemod; det är i detta sista dystra tidsskifte det gamla slottet nu sedan nära tjugu år inträdt. Redan 1845 öfverläts Bäckaskog af konung OÖscar till kronprins Carl. Nästan doldt af lummig bokskog, ligger slottet på den smala landremsa, som åtskiljer de stora Oppmanna- och IHösjöarne, hvilkas stränder delvis äro ganska branta och rikt skogklädda; utsikten från Bäckaskog lifvas af de öfver skogstopparne uppstickande tinnarne af Karsholms gamla slott. Hvarken som kronprins eller konung sparade Carl XV några kostnader för att försköna detta redan af naturen så gynnade ställe; att det dessutom erhöll den egendomliga prägel af hemtrefnad, han och hans gemål så väl förstodo att framkalla, ökade i hög grad dess behag. En läng allé längs Oppmannasjöns här kala strand leder upp till slottets hvälfda inkörsport, hvilken, prydd med de öfver porten inhuggna Ramelska och Braheska vapnen!, går genom 1 Henrik Ramel, gift med Elsa Brahe till Osbyholm, ägde slottet mot slutet af 1500-talet.