SPÄNNING MELLAN BRÖDRAFOLKEN. 201 skulle då på det mest energiska sätt låtit de uppstudsige telegraftjänstemännen veta, att »han ämnade lära norrmännen förstå svenska». — Historien förefaller oss ganska osannolik — dock ej med hänsyn till den svenska ordalydelsen uti kung Carls telegram, ty, ehuru han kunde, när han så ville, ledigt uttrycka sig på norska, gjorde han dock sällan detta; han talade i allmänhet svenska till norrmän. Men aldrig lade han däremot i dagen någon benägenhet vare sig att förakta detta sitt folks språk eller på något sätt vilja tillfoga sina norrmän någon förödmjukelse. Tvärtom. Kung Carl hade året förut tydligt visat sin aktning för det norska folkets »selvstændigheds- og æresfölelse», då han den 17 maj deltog i grundlagsfästen. Stormande jubel hade då i hela Norge höjts öfver »det sätt, hvarpå regenten visat sitt deltagande för dagen — — — dtet var ett moment — — — som utplånat den sista lämningen af den tradition, enligt hvilken fästen sågs med misshag af konungahuset och en del af brödrafolket. Kronprinsen har genom detta drag förvärfvat sig ny fordran på nationens tacksamhet — — —» Vidare: några norska officerare, som genomgått skjutskolan på Drottningholm, begärde hos chefen att få beräkna distanserna efter norskt mått, enär deras gevär voro skottställda efter en sådan beräkning — och genast var en broschyrförfattare framme och påstod detta vara ett drag af »norsk isoleringslystnadz. — Stämningen blef allt hetsigare, och det hjälpte föga, att Ole Bull, just som striden var skarpast, kom till Sverge och lade sourdine på de upprörda sinnena med sina underbara toner. På riksdagen framkom först och främst grefve Anckarsvärds bekanta motion om en revision af föreningsfördraget. Fast motionens befogenhet erkändes, vann den emellertid från början ej några egentliga sympatier, framför allt därför att den var hållen i en viss opåkallad ton af förtrytelse emot Norge. Men inom norska stortinget inträffade kort därefter något, som skärpte och förändrade tänkesättet i svenska riksdagen. Ej väl hade man i Norge fått kännedom om den Anckarsvärdska motionen, förrän nämligen inom stortinget förslag