202 STÅTHÅLLARESTRIDEN 1860. väcktes om upphäfvandet af den del af den norska grundlagens § 14, hvari konungen tillerkändes rättighet att utnämna antingen en norsk eller en svensk ståthållare. Det var härom den häftiga svensk-norska striden 1860 kom att röra sig, och det var i debatterna på svenska riddarhuset de ord fälldes, som kommo Norges främste folkskald att i harm och sorg utbrista: »Har du hört hvad Svensken siger, Unge norske Mand?» »Norge är ett accessorium till Sverge. Norge äger ej politisk själfständighet annat än i och genom föreningen med Sverge. Norges beroende är villkor för unionens bestånd. I annat fall: unionens upplösning.» Detta var och förblef slutklämmen i svenska adelns och prästerskapets förhandlingar. Den upphetsning, som under allt detta i riksdag, präss och broschyrliteratur rådde emot Norge, betecknades af Aftonbladet af den 7 februari 1860 sant nog såsom ett sådant arbete för ett närmande mellan de båda brödrafolken, hvilket kan betecknas med uttrycket »hand i hår och knif på strupe». »Den blinda agitation», fortfar samma blad, »och vädjandet till de dåligaste passioner och fördomar, hvilka upphöjts till rang, heder och värdighet af nationalkänsla, ha icke varit utan all frukt; man låter det stora och värkliga fara — — — ett kommerciellt och socialt närmande mellan de båda folken, ett lämpligt ordnande af det gemensamma försvaret o. s. v. — — — koncentrerar alla sina bemödanden på ståthållarfrågan och tager till lösen: Norges förödmjukelse eller unionens upplösning. Det är alldeles klart — — — att någon annan förmån för Sverge icke gärna kan afses genom anspråk på att ingripa uti frågan om tillvaron eller borttagandet af ett norskt statsämbete än att förödmjuka norrmännen och såra deras nationalkänsla, att inför Europa kunna säga till dem: I hafven mycket prisat eder fria författning, eder demokratiska grundlov. I hafven räknat eder och af andra blifvit räknade som ett bland Europas friaste folk — — — men nu skola vi visa eder, att I uppgjort räkningen utan värden, att er grundlag ej är er egendom, att