208 1864 ÅRS MINNESFÄST. häruti spåra ett välgörande inflytande af det fria Norges för- ening med Sverge? — — — Vi förstå väl norrmännens själfständighetskänsla och frihetskänsla — — — Norges frihet och ära är äfven Sverges frihet och ära.» I lika erkännande ord yttrade sig äfven fästtalaren vid militärernas middag samma dag, generalmajor C. M. Björnstjerna — — — »pDet blef Carl Johans snille förbehållet att inse, det en förening mellan tappra folk icke bör sökas genom det enas underkufvande. Föreningen af den 4 november byggdes därför på båda folkens lika rätt, och just därför blef den beståndande — — —» Kung Carl själf föreslog vid den fästmiddag, han på slottet gaf för 300 personer, »i varma ordalag en skål för föreningen mellan brödrafolken», och från Norge svarades han med samma värme: Tredjemand i denne stolte Række Det, Kong Carl, er du! Over Nordens Himmel så du trække Skyer op med gru: Kampens Torden rulled i det Fjærne — O, hvor slog dit Bryst! Men du böjed dig for Folkets Röst, Derfor blev du og dets Lykkestjærne. — Att en sådan förbrödrings- och frihetsfäst kunde under kung Carls regering firas öfver allt i de båda rikena, vittnar om de rötter unionen värkligen slagit i allmänna medvetandet, men den vittnar äfven fördelaktigt om unionskonungens takt och förmåga att behärska situationen, så att de båda folken — trots allt — icke fjärmades från, utan närmades till hvarandra 1. . I ofvan anförda strof ligger för öfrigt antydt något af det, som förvisso ej minst bidragit till den försonliga stämningen. Ty jublet i Sverge var ej något braskande segerjubel; det var 1 Framtida häfdatecknare skola, då de stanna vid sådana ljuspunkter i historien, som beteckna arbete och åtgärder för ökadt samförstånd besläktade folk emellan, utan tvifvel komma att gifva stort erkännande åt hvad den bernadottska dynastiens samtliga regenter för detta mål uträttat.