224 HYLLNING ÅT KUNG CARL. och vinkade vänligt åt den otaliga, på borggården samlade folkmassan, som hurrade och jublade af alla krafter, samt uppkallade sedan sångarnes anförare och bad honom för dem tolka hans belåtenhet med uppvaktningen. Det var ej endast i Stockholm, kung Carls namn denna dag nämdes med särskild glädje. I Upsala hölls en reformfäst, besökt af en stor del af universitetets professorer och en mängd personer af alla klasser, hvarvid tal hölls bl. a. af landshöfdingen grefve Hamilton, som med uppriktig värme talade om den rhögsinte, frisinte kung», som för sitt lands skull offrat många kungliga prerogativer, många medel till inflytande. Och det fanns ej en köping, ej en större plats i hela landet, där ej Carlsdagen 1863 firades med glans och jubel och hyllning till »vår älskade femtonde Carl», hvars »välgång blir allt mer och mer förknippad med fosterlandets». Ja, långt uppe i Norrbottens små fattiga byar liksom nere i fisklägena vid Östersjöns sydsvenska kust firades i all enkelhet af uppriktigt hjärta kung Carls dag, medan skalderna i mera högstämd ton tilljublade honom sitt bifall: — — — denna stund Med gåfvan af ett stort förbund Skall femti år försona. Salut med hurra, pomp och ståt, Med pukor och basunalåt För »nummer femton Carl Framåt». För volontärn i krona! Salut med skyldrade gevär Så lång som hela linien är, Salut för »Cæsars lycka»! När kung och folk tillsammans stå, Quis contra nos? Hvem skulle då Väl spärra vägen för de två Och segren från dem rycka?1 Men tonen blef snart något nedstämd; man började frukta, att man — om ej jublat för tidigt, ty förslaget var dock framlagdt — åtminstone misstagit sig om kung Carls oegennyttiga 1 »Reformkungen» af Örvar Odd.