232 / g 1 232 A RIDDARHUSET D. 7 DEC. 1865. spådomar om ett »bondregemente», som skulle föra landet i olycka och undergång. Han lade därigenom i dagen, att han förstod sin uppgift såsom konstitutionell konung; trots all föregående personlig tvekan ställde han sig i rätta ögonblicket i spetsen för rörelsen och blef sålunda i stånd att i viss mån leda densamma, på samma gång han därigenom äfven som regent — personligen ägde han den förut — vann sitt folks tillit och kärlek i en grad, som få monarker före honom. Ty kung Carl vandrade nu som alltid »en kungsväg utan krokar och smygvägar» . Den 7 december 1865 blef sålunda en epokgörande dag i Sverges, dess folks och d. v. konungs historia, Det var på denna dag det gamla riddarhuset i Stockholm förlorade sin tvåhundraåriga betydelse. Den ärevördiga, af Ehrenstrahl dekorerade samt af nobla tänkespråk prydda riddarhussalen är helt visst den märkligaste praktsal i Sverge, kanske i Norden. En stor del af vår historias både ljusaste och sorgligaste minnen äro förknippade med densamma; den har varit vittne till fosterlandskärlek och partisinne, till hat och sämja, till oegennytta och uppoffring, till förföljelse och trots. Dess första och sista minne har en egendomlig öfverensstämmelse. I plenum den 5 december 1680 medgaf adelns talrikaste klass reduktionen; i plenum den 7 december 1865 beslöt adelns pluralitet ståndets upplösning såsom politisk institution. Det har äfven ett visst intresse att sammanställa de båda fredliga revolutioner, som inom en tid af hundra år försiggingo inom denna sals väggar, och i hvilka Sverges båda konungar Gustaf III och Carl XV personligen ingrepo. Den förre genomdref där på ett våldsamt och olagligt sätt sin omstörtning till förmån för en enväldig konungamakt. Sedan den senare först efter långvarig och allvarlig strid ändtligen för sig själf klargjort sin ställning till reformfrågan, gifver 1 C. T. Odhner: Tal till minne af konung Carl XV.