EN SIMULAKER. 251 »Hå hå, kära du, du förstår dig bättre på ticktack än taktik.» Och mycket nöje skänkte honom det spratt, han en gång vid en på Ladugårdsgärdet af skarpskyttekåren anställd simulaker beredde den ifrige skarpskytten August Sohlman. Kung Carl hade nämligen observerat, att det af d:r Sohlman anförda kompaniet skilt sig från de äfriga och företagit en marsch uppför en af de vackra skogsbackar, hvilka höja sig här och där omkring det äljes flacka fältet. Konungen vinkade strax till sig en af den fientliga styrkans befälhafvare och talade några ögonblick med honom. Skarpskytteofficeren utvecklade ögonblickligen sin styrka efter alla konstens regler, kringrände backen och riktade ett koncentreradt anfall mot det afskilda kompaniet, hvilket inom en halftimme befann sig sammanträngdt vid en gärdesgård. »Nå», ropade kung Carl skrattande, »hur är det med dig, Sohlman? Jag tror, du råkade i fällan?» »Ja», svarade denne, själf skrattande åt sitt missöde, »det var klart, att det skulle gå så, då Han selo var med och gaf goda råd.» Detta roade kungen mycket. Hans intresse för saken väcktes dock allt mera, då han såg, hvilken utbredning och fart den fick, och huru den anslog den krigiska stämningen i nationen. Äfven denna rörelse fick således luft och frihet att utveckla sig, och intet hinder lades på något sätt af kung Carl i vägen härför. Skarpskyttekårerna deltogo i de stora fältmanövrerna under hans tid, t. ex. 1865 i Västergötland. Äfven ett par år senare deltog Stockholms skarpskytteförening i manövern vid Brandalsund i Södermanland. Och mången gång visade konungen rent personlig välvilja för saken och dess ledare. Vi vilja endast nämna det tillfälle, då subskriptionslistor utgingo i Stockholm för insamlandet af medel till en skjutbana för skarpskytteföreningen; han var då den främste att understödja företaget. Han fick också ofta anledning att visa denna sin välvilja under sina resor i landet, då skarpskyttarnes parad vanligen utgjorde glansnumret i fästprogrammet. Som ett enda exempel