154 1865 ÅRS ARMÉFÖRSLAG. 5. SNn kung Carl ej utan förbehåll skänkte skarpskytte- rörelsen sin medkänsla, så var hans intresse i så ] mycket högre grad ägnadt försvarssaken i annan form; det är ej för mycket att säga, det han i ordnandet af Sverges försvar såg för sig en lifsuppgift; ärligt och efter bästa öfvertygelse tänkte, talade och skref han för denna sak, och att det vållade honom personligen stor smärta och djup sorg att se sitt och sin regerings arbete i detta hänseende ständigt vara förgäfves, är ju väl bekant. Skarpskytterörelsen var i själfva värket ett folkets erkännande af att reform i landets försvarsväsende vore behöflig och nödvändig. Ehuru redan kort efter denna rörelses uppkomst (1860) en komité nedsattes 1861 att för ständerna utarbeta och framlägga en omfattande och öfverskådlig utredning af krigsväsendets behof, tog dock försvarsfrågan egentlig form och gestalt först strax efter införandet af det nya representationsskicket. Brödrastriden i Nordamerikas Förenta stater och ännu mera 1864 års sorgliga danska krig påskyndade arbetet. I maj 1865 hade komitén sitt betänkande färdigt, hvilket så att säga erhöll kung Carls personliga understöd, enär han ungefär samtidigt utgaf sin lilla skrift: »Några tankar angående svenska armóens organisation», hvari han lifligt uttalade sig i samma riktning som komitéen. Här är icke platsen för ett utförligt ingående i militära detaljer; endast några hufvudpunkter skola betonas. Förslagets förutsättningar voro, att Sverges politik alltid borde förblifva defensiv, och att den stridsstyrka, hvarmed Sverge skulle vara färdigt att möta ett möjligt angrepp östanifrån, borde uppgå till 100,000 man; af ekonomiska skäl an-