KUNG CARL OCH 1865 ÅRS ARMÉFÖRSLAG. 255 sågs likväl, att den styrka, för hvilken under fred befäl, vapen och beklädnad borde beräknas, kunde inskränkas till 10,000 man. Organisationen var byggd på stam och beväring, och af den senare skulle en del särskildt uttagas för att såsom »beväringssoldater» och efter en sammanlagd öfningstid af 107 dagar genast kunna rycka i fält med stammen, hvadan alltså en fältstyrka af 50,000 man ansågs strax vid krigets utbrott kunna uppbringas. Dessa beväringssoldater skulle åtnjuta en ersättning af »ungefärligen en rdr för hvarje dag af de vanliga vapenöfningarna», och kunde ej på frivillig väg ett nog stort antal erhållas, måste bristen fyllas genom lottning. Med några smärre förändringar blef förslaget, efter behandling i statsrådet den 13 oktober 1865, af konungen till alla delar gilladt, och den 21 november afläts proposition till riksdagen om ny organisation af försvaret. Att detta förslag skulle komma att «gillas» af konungen, var själfklart. Hans ofvannämda lilla skrift, hvars syfte var att visa den svenska allmänheten »huru vår armö skulle på ändamålsenligaste sätt, med minsta kostnad och i närmaste öfverensstämmelse med förutvarande inrättningar organiseras så, att den vid krigets utbrott kunde genast rycka i fält med erforderlig styrka», hade tydligt visat konungens personliga önskningar i detta stycke. Han utgår från Danmarks olycka: »Man har på den senaste tiden sett, huru en mindre stat blifvit öfverlämnad åt egna krafter — — — den har ej blifvit understödd af dem, hvilkas bistånd den haft skäl att vänta!.» Men han tillskrifver dessutom Danmarks olyckliga kamp dess felaktiga härordning: »Vi hafva sett, att Danmark, ehuru ägande medel för ordnandet af sitt krigsväsende, ej hade en organisation på fredsfot, lämplig för kriget. Den danska hären kämpade med mod och ståndaktighet; den kunde ej segra mot öfvermakten, men hade säkerligen gjort fienden mera afbräck, om krigsmaktens olika beståndsdelar på förhand varit mera sammangjutna och bättre danade.» 1 Detta yttrande åsyftar västmakterna, särskildt Frankrike.