256 KUNG CARLS TANKAR I FÖRSVARSFRÅGAN. För dylika felaktigheter varnar han lifligt och uttalar på samma gång sitt förtroende till den indelta armén: »Det finnes väl ingen svensk man till namn eller sinne, som ej bör vörda och hafva förtroende till vårt indelningsvärk, så djupt inrotadt hos nationen, dess bruk och vanor, och som alltid lämnat oss höga begrepp om svenske krigare. Främmande folkslag afundas oss denna inrättning, som i fiendens dagar breder ett nät af ordning öfver hela landet, kvarhållande soldaten vid hans torfva, vid hembygdens sedlighet och näringsfång — — —.» Särskildt om lottdragningen yttrar han sig på följande sätt: »— — — Att denna icke hittills blifvit hos oss använd, utgör tvifvelsutan en af de förnämsta orsakerna till ofullkomligheten hos svenska beväringsinrättningen, som kostat landet stora summor utan motsvarande nytta. Och hvarföre har man ej i Sverge antagit lottningssystemet? — Man har föreställt sig, att det ej varit förenligt med våra begrepp om »svenskhet». Men tillägna vi oss icke mycket, som befunnits nyttigt i andra länder? Tillämpa vi ej detta för vårt land, och blir ieke det, som här tillämpas, därigenom »svenskt»? Eller skola vi hafva fördomar kvar, då norrmän och danskar längesedan insett fördelen af lottdragningens införande i sina konskriptionssystem? OÖch skall väl en nyttig inrättning alltid hållas tillbaka för fördomars skull? — — — Fördelen af lottdragningens införande skulle blifva större hos oss än i de stater, där den redan är antagen, och just på grund af indelningsvärkets organisation skulle Sverges beväringsynglingar hafva en lindrigare vapenplikt än i något annat land.» Att äga en liten, väl öfvad här anser han nödvändigt för Sverges försvar, och hans tankar gå, som sagdt, i samma riktning, som det af honom gillade och för riksdagen framlagda förslaget. . Huru varmt han omfattade detta framgår ytterligare däraf, att han till och med frångick sin princip att ej personligen inlåta sig i tidningspolemik 1. 1 De artiklar, synliga i prässen ären 1864 och 1872, till hvilka man påstått kung Carl vara författare, äro dock, som vi på annat ställe i vårt arbete påpeka, skrifna af personer, som ej ens på ringaste sätt stodo i personlig beröring med honom.