DIKTAMEN TILL STATSRÅDSPROTOKOLLET D. 11 DEC. 1866. 259 endast den starkares rätt, och att de svaga staterna ej kunde lita på någon annan hjälp än sin egen. Den 11 december dikterade också kung Carl till statsrådsprotokollet: De senaste politiska tillragelserna visa på ett otvetydigt sätt den fara, som hotar de mindre staternas själfständighet. Det är en betydelsefull varning för de förenade rikena, hvilka tillsammans räkna endast sex millioner innevånare». Om man ock kunde hoppas, att brödrafolken fortfarande skulle få njuta af fredens välsignelser, så vore dock första villkoret härför mera än någonsin att äga en tillräckligt stor, välorganiserad och välbeväpnad krigsmakt, r»så att de kunna utan främmande hjälp värna sin själfständighet». Uppoffringar kräfdes visserligen, men de behöfde ej göras större, än att de skulle kunna »utan allt för stor svårighet bäras af ett folk, som framför allt annat sedan urminnes tider ansett sin frihet såsom det lyckligaste af allt.» Tiden var dock för kort, för att man redan till den första riksdag, som efter det nya statsskicket sammanträdde, kunde hinna framlägga ett nytt och utförligt organisationsförslag. I följande märkliga diktamen yttrar kung Carl sig härom på dotta sätt: »I en fråga af denna vikt, på hvars utgång landets politiska väl beror, får ej missförstånd, ej ens olika tankar om sättet finnas mellan kung och folk. Endast genom gemensamma ansträngningar, genom samarbete kan man här försäkra sig om ett godt resultat, och då mitt på komitens arbete grundade förslag till sista riksdagen hos rikets ständer mötte stora betänkligheter; då de senaste händelserna i Europa otvifvelaktigt upplyst och stadfäst hos fackmännen bestämda öfvertygelser och måhända i någon mån förändrade åsikter, samt tiden från senaste riksdag till den dag, då jag första gången skall hälsa en ny representation, varit alltför kort för en förnyad genomgående granskning af ämnet, så anser jag icke ännu ögonblicket vara inne att framlägga ett definitivt organisationsförslag. Till detta har jag dock efter mycken tvekan kommit, då landtförsvarskomitén gått en god väg till målet, och då den nuvarande tiden är så molnhöljd, att hvarje upp-