DET ABELINSKA ARMÉFÖRSLAGET. 269 blef förstördt. Tilly utropade från Magdeburgs rykande ruiner: »Några kompanier öfvade soldater till — och jag stode icke här»! Men historiens lärdomar, om de ej passa till vår tids åskådningssätt, aktas af mången blott såsom tomma skolglosor, nödvändiga att ihågkomma för att blifva ansedd såsom en bildad man; men att tillämpa lärdomarne vill man icke, omedan de så ofta stå i strid med egna själfviska åsikter.» Det sista uttrycket åsyftar otvifvelaktigt de principer, enligt hvilka landtmannapartiet i dess helhet behandlade försvarsfrågan. Men det synes oss ej osannolikt, att kung Carls uttalanden om »folk utom yrket» särskildt äro riktade emot en och annan mera framstående »civil» motståndare, bland hvilka en af de främste utan tvifvel var S. A. Hedlund, som vid denna tid med ifver arbetade för att vinna öra för sin plan angående försvarsväsendets omorganisation efter schweiziskt mönster. Dessa sina åsikter offentliggjorde redaktör Hedlund först i Handelstidningen mot slutet af år 1866; under år 1867 framkommo de i form af motion vid riksdagen, hvarförutan han äfven i en bok, »Sverges försvarsväsen ordnadt på grundsatsen af allmän värneplikt», tillägnad Carl XV, med värme förordade folkbeväpningen, hvars system, genomfördt, skulle gifva »ett folk i vapen». * Det omfattande arbetet med den nya arméorganisationen var färdigt i slutet af 1868; på årets sista dag framlade statsrådet Abelin sin med yttersta omsorg utarbetade organisationsplan, hvilken med all säkerhet hade kung Carls fulla sympati. I denna behölls indelningsvärket, men lindringar föreslogos för rust- och rotehållare; alla ovissa besvär skulle borttagas, staten öfvertaga rekryteringsskyldigheten och ett normalkontrakt för hela riket fastställas; hvad däröfver fordrades skulle ej af rust- eller rotehållaren, utan af staten betalas. Soldatens tjänstetid inskränktes så, att han icke fick tjäna längre än till 45 år; detta var stammen», som genom åtskilliga åtgärder bordo uppbringas till 36,000 man. Friköp-