Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 CARL XV OCH SNAPOLEON HI.
minst däri, att för honom »la gloire» var det skimrande
kungamål, som framför allt hägrade för hans sinne. Och det är,
som sagdt, just detta skimmer, hvilket allt sedan Napoleon I:s
dagar hvilat öfver napoleoniderna, som väcker hans beundran.
Hans farfar var en af länkarne i den napoleonska
trollringen, och att han sedan ställde sig emot sin forne både
kamrat och käjsare, har dock ej hindrat, att de krigiska
traditionerna från farfaderns första ärorika lifsskede hänvisade
Bernadotterna till Frankrikes land och napoleonskt käjsardöme.
Oscar I:s franskvänliga politik hade hans äldste sons fulla
sympati, och dennes vänskap för den nye käjsaren med
napoleonsnamnet möttes alltså ej af några politiska hinder.
Kung Carl påvärkades naturligtvis äfven af den glans,
som från hofvet i Paris utstrålade öfver Europa — detta hof,
där skönheten härskade och af hvars frivola ton kung Carl,
sanningen att säga, icke häller bortstöttes.
Segrarne på Krim, vid Magenta och Solferino hade
återväckt klangen i det franska krigarnamnet. Kung Carl var ej
nog realist för att tum för tum kunna pröfva den tvetydiga
halten af denna stormakts glans; han var ej nog etisk för att
kunna se tomheten i det lysande hoflifvet; han hade ej
nog skarp blick för att upptäcka, att på den preussiska örnen
höllo de vingar på att växa ut, som inom kort skulle kasta
så djup skugga öfver detta stolta Frankrike. Han erkände
icke eller ville aldrig erkänna genialiteten hos den man, furst
Bismarck, som under käjsar Napoleons glansdagar sade denne
vara »dum och sentimental» och »i besittning af helt måttlig
intelligens», den man, som efter Frankrikes käjsare skulle
taga Europas öde i sin hand. Carl XV kände en fransmans
hela medfödda antipati emot detta Preussen, för hvars reala,
ehuru ej så skimrande kraft han ej ens efter 1870—71 års
segrar ville öppna sina ögon.
Det fanns dessutom hos Louis Nåpoleon ett drag, som helt
visst gjort ett outplånligt intryck på kung Carl.
En historieskrifvare har på ett ställe 1 omnämt ett samtal,
han haft med Carl XV angående 1830 års franska revolution
3 Junius, »Carl XV», del II, sid. 284.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0320.html