CARL XV OCH NAPOLEON HI. 313 och Carl X:s abdikation. Kung Carl skulle då med en viss grad af häftighet hafva yttrat sitt förakt för denne franske konung och sagt: »Carl X förtjänade att mista franska tronen, emedan han kastat sig i armarna på munkar och biktfäder samt dylikt pack, omedan han icke kände eller brydde sig om den allmänna sinnesstämningen och emedan han öfverlämnade styrelsen åt en så inbilsk narr och ett så inskränkt hufvud som Polignac — — —. Carl X borde själf ha begifvit sig till Paris, bortjagat den polignacska ministèren, återställt nationalgardet och förklarat, att kronan blott med lifvet skulle ryckas från hans hufvud. F-n besitta, så skulle jag ha gjort.» Yttrandet kan med kännedom om kung Carls lynne mycket väl anses för tillförlitligt historiskt; det är tillräckligt markeradt för att förklara den beundran och sympati, Louis Napoleons personligt modiga och djärfva uppträdande måste väcka hos kung Carl. Ty om än eftervärldens dom har utfallit omild öfver Frankrikes senaste käjsare, så var det uti hela dennes äfventyrliga glänsande lefnadsbana dock något, som ovillkorligen skulle anslå kung Carl, äfven om dennes öppna väsen nästan var raka motsatsen till den ogenomtränglige Napoleon III:s. Till och med hvad det yttre angår, kunna svårligen tvänne furstar vara hvarandra mera olika: den ene med sin kalla förbehållsamhet, sin beslöjade blick, sin kloka tystlåtenhet — den andre med sin frimodiga hjärtlighet, sina klara ärliga ögon, sin frispråkiga glädtighet och sitt muntra skratt. Kontrasten dem emellan är så stor, att den tillgifvenhet kung Carl hyste för käjsar Napoleon skulle kunna tyckas underlig, om man ej toge med i räkningen ofvan anförda personliga skäl och visste, att den svenske konungen såg hela Sverges ställning till Frankrike i samma dager som hans svenska samtida. Han, i hvars själ hans egen nations åskådning så klart afspeglades, hade förvisso en djup omedelbar känsla af hvad svenska folkets politiska målsmän kräfde och svenska folkets skalder sjöngo. I likhet med desse senare och i motsats till de förre kom han emellertid att se käjsar Napoleons hela framträdande i en öfverdrifvet ideal dager.