328 AFTONBLADETS »C-ARTIKLAR». samma på grund af några egenheter i stilen 1 lätt igenkänliga penna. Men dessa hade fått passera oanmärkta. En korrespondent i Berlin uppgaf emellertid i en skrifvelse till Times, att H. M. konungen af Sverge skulle vara författare till några med bokstafven C signerade artiklar i Aftonbladet: »Konungen af Sverge har åter (!) i det stockholmska Aftonbladet offentliggjort en af sina våldsamma utgjutelser mot Tyskland. Liksom hans öfriga (!) artiklar är den signerad med bokstafven C.» På grund häraf lät svensk-norske ministern i London införa följande förklaring i Times: »Jag ber er om tillåtelse att få upplysa, att denna anmärkning helt och hållet beror på ett misstag och att eder korrespondent icke så lätt skulle hafva blifvit förd bakom Ijuset, om han lefvat i Sverge, där han skulle hafva vetat, att konungen, min härskare, aldrig på något sätt deltagit i tidningspolemik. För ett par år sedan lät H. M. offentliggöra några af sina poemer med sitt namns begynnelsebokstaf C., och denna omständighet synes hafva missledt eder korrespondent och förmått honom till det högst besynnerliga antagandet, att konungen skulle i Sverge hafva monopol på denna bokstaf.» — Dementin var i full öfverensstämmelse med sanningen. Kung Carl var lika oskyldig till dessa artiklar, som till dem, hvilka man på vissa håll påstod honom hafva skrifvit i Aftonbladet strax efter Dannevirkes utrymmande 1864, och som äfven innehöllo hvassa slängar mot Tyskland och voro undertecknade »soldat». De förra voro nämligen skrifna af f. d. rektor Cramèr, ryktbar vorden förnämligast genom sitt utträde ur statskyrkan omkring år 1860 samt för sitt religionsfilosofiska skriftställarskap. Äfven efter kung Carls död syntes artiklar i samma tidning och fortfarande med det numera genom ifrig tidningspolemik riksbekant vordna »Aftonbladets stora C» till signatur; dessa senare artiklar behandlade darwinismen, och äfven om kung Carl lefvat, skulle helt visst ingen funnit på att tilldela honom författarskapet till dessa. — 1 T. ex. det egendomliga engelska användandet af värbet »vilja» o. s. v.