- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
329

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN EPISOD FRÅN KUNG CARLS VISTANDE I AACHEN. 329 Artiklarne från 1864, undertecknade »soldat», voro däremot författade af d. v. löjtnant Julius Mankell. Att de förstnämda Aftonbladsartiklarna liksom ock kung Carls eget bref till öfverste Brincourt uttryckte hans egen innersta känsla med hänsyn till Tyskland, är däremot säkert. Genom sin gemål var han visserligen besläktad med preussiska konungahuset. Konung Wilhelm var nämligen drottning Lovisas morbror, och då kung Carl 1867 under några dagar besökte Berlin, hvarvid han bodde i sin svärfars, prins Fredriks af Nederländerna, palats, gästade han äfven Preussens konung. De båda monarkerna följdes åt till Potsdam, åto middag på konung Wilhelms vackra lustslott Babelsberg, och den senare visade sin kungliga gäst bl. a. en i en sal i Potsdam uppställd stor plan i relief 1 öfver Königsgrätz, utpekade slagets gång m. m.; det rent personliga förhållandet mellan de båda. furstarne var i alla hänseenden vänskapligt och godt. Men oaktadt allt detta hyste kung Carl, politiskt sedt, en »skandinavs» hela inrotade fördom emot Tyskland och ville aldrig hvarken efter danska, österrikiska eller franska krigen ens erkänna detta folks öfverlägsna krigsduglighet. Denna antipati kunde stundom gifva sig nästan barnsligt envist uttryck. Så meddelas t. ex. ett drag från hans sista vistande i Aachen. Bekant är, att tyska prässen till en början med en viss kyla och mycket sparsamt yttrade sig om den sjuke svenske konungens vistande därstädes, men ock, att denne, innan han döende lämnade platsen, med sin in i det sista oemotståndligt hjärtevinnande och älskvärda personlighet vunnit samma popularitet där som öfverallt, hvarest han drog fram. Och detta oaktadt han just ej alltid dolde sin antipati särskildt emot preussarne. En dag förargade han sig sålunda öfver en lång preussisk officer, som han vid ett tillfälle observerade, då han långsamt företog en af de få promenader, han orkade göra under sin sista sjukdom. Men när han fick höra, att den förmente preussaren var en mecklenburgare, som till på köpet fått höften genomskjuten af en fransk granat, blef han med ens helt intresserad för mannen. 1 Sannolikt densamma, som numera finnes uti tyghuset i Berlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free