Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EPISOD FRÅN KUNG CARLS VISTANDE I AACHEN. 329
Artiklarne från 1864, undertecknade »soldat», voro
däremot författade af d. v. löjtnant Julius Mankell.
Att de förstnämda Aftonbladsartiklarna liksom ock kung
Carls eget bref till öfverste Brincourt uttryckte hans egen
innersta känsla med hänsyn till Tyskland, är däremot säkert.
Genom sin gemål var han visserligen besläktad med
preussiska konungahuset. Konung Wilhelm var nämligen
drottning Lovisas morbror, och då kung Carl 1867 under några
dagar besökte Berlin, hvarvid han bodde i sin svärfars, prins
Fredriks af Nederländerna, palats, gästade han äfven Preussens
konung. De båda monarkerna följdes åt till Potsdam, åto
middag på konung Wilhelms vackra lustslott Babelsberg, och
den senare visade sin kungliga gäst bl. a. en i en sal i Potsdam
uppställd stor plan i relief 1 öfver Königsgrätz, utpekade slagets
gång m. m.; det rent personliga förhållandet mellan de båda.
furstarne var i alla hänseenden vänskapligt och godt.
Men oaktadt allt detta hyste kung Carl, politiskt sedt, en
»skandinavs» hela inrotade fördom emot Tyskland och ville
aldrig hvarken efter danska, österrikiska eller franska krigen
ens erkänna detta folks öfverlägsna krigsduglighet.
Denna antipati kunde stundom gifva sig nästan barnsligt
envist uttryck. Så meddelas t. ex. ett drag från hans sista
vistande i Aachen.
Bekant är, att tyska prässen till en början med en viss
kyla och mycket sparsamt yttrade sig om den sjuke svenske
konungens vistande därstädes, men ock, att denne, innan han
döende lämnade platsen, med sin in i det sista oemotståndligt
hjärtevinnande och älskvärda personlighet vunnit samma
popularitet där som öfverallt, hvarest han drog fram.
Och detta oaktadt han just ej alltid dolde sin antipati
särskildt emot preussarne. En dag förargade han sig sålunda
öfver en lång preussisk officer, som han vid ett tillfälle
observerade, då han långsamt företog en af de få promenader, han
orkade göra under sin sista sjukdom. Men när han fick höra,
att den förmente preussaren var en mecklenburgare, som till
på köpet fått höften genomskjuten af en fransk granat, blef
han med ens helt intresserad för mannen.
1 Sannolikt densamma, som numera finnes uti tyghuset i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0337.html