330 KUNG CARLS ANTITYSKHET. När hans svenska omgifning något senare ansåg sig böra förmå honom att tillställa en middag för på stället varande preussiske officerare, gaf han sitt bifall med det uttryckliga villkor, att han ville hafva den mecklenburgske officeren bredvid sig. Då hans vänner föreställde honom, att detta ej ginge an, emedan denne vore den yngste majoren, svarade kung Carl, att det frågade han ej efter, och ifall det värkligen vore nödvändigt, att han hade den preussiske öfversten till höger om sig vid bordet, så ville han ovillkorligen hafva mecklenburgaren till vänster. Så skedde, och kungen talade under hela middagen nästan uteslutande med denne. Den preussiske öfversten, en fin och godmodig man, förhörde sig emellertid, om kungen skulle tycka om eller tåla vid att regementets musikkår spelade utanför fönstren; då svaret blef jakande, blåstes bl. a. äfven svenska folksången. En arf kungens svenske officerare framställde för honom, att musikkåren borde hafva en gratifikation, såsom brukligt vore i Sverge; han hänsköt emellertid detta till den preussiske öfverstens afgörande, hvarvid denne taktfullt svarade, att hans musikkäår ingen dylik gratifikation skulle hafva, enär det var en ära för densamma att hafva fått utföra musik för konungen uf Sverge; att han — öfversten — hade kommenderat den dit och äfven skulle kommendera den därifrån, men att den skulk- känna sig smickrad, ifall den kunde utföra något stycke, som kungen själf önskade. Detta framfördes till kung Carl, som uttryckte sin önskan att få höra Ludvig XIII:s gavotte. Denna spelades också, hvarefter kungen gick ut på balkongen utaniör den salong, hvari man befann sig, och tackade musikkäron, hvilken därefter fick öfverstens befallning att aftåga. Middagen aflopp och afslöts sålunda i bästa stämning, vhuro proludierna före den samma äro betecknande nog för kung tarls antipreussiska tänkesätt. lh och annan skall måhända i våra dagar finna kung VCarls tyska antipati oklok och odiplomatisk 1. 1 Norddeutsche Zeitung, som den 21 september 1872 innehöll en artbul um kung Carls död, slutade denna något spetsigt med den önskan,