OPINIONEN I SVERGE 1870 FÖR ELLER EMOT TYSKLAND. 331 Och få torde nu de vara, som icke inse det både farliga och oriktiga för Sverge i att vilja sympatisera med ett napoleonskt och ultramontant Frankrike, och icke häller torde de vara så få, hvilka äfven ï ofvanberörda förhållanden fått ny anledning att till förmån för folkets säkerhet påyrka inskränkning af konungens makt i utrikes-politiska frågor. I hvarje fall var dock på 1870-talet den svenske konungens hållning i denna sak fullt förklarlig och i full öfverensstämmelse med den svenska folkopinionen. En tysk skildrare, kammarrådet Emil Jonas, antyder i en skrift »Der Thronwechsel in Schweden-Norwegen», att falska omdömen rörande kung Carls motvilja mot Tyskland cirkulerat i detta land. Han söker visa, att kärleken till Norden — ej fientlighet mot Tyskland — var driffjädern till konungens tänkesätt, »ty hat och fiendskap lågo öfver hufvud taget fjärran från denne konung», som helt enkelt såg i Tysklands angrepp emot Danmark en fara för hela Norden. Detta är dock endast halfva sanningen. Ty allt sedan Preussen nalkats Ryssland, hade det förstnämda landet betraktats med misstro i Sverge; denna misstro ökades t. o. m. efter de båda sleswigska krigen till en intensiv skandinavisk harm. Kung Carls känslor i detta stycke voro i harmoni med dem, som rörde sig hos öfvervägande delen af det liberala Sverge, och som af detta oförbehållsamt lades i dagen. Dessa hade tydligt röjt sig både genom en stor del af prässens hållning och genom den rådande stämningen i landet under det senaste danska kriget, och de framträdde lika öppet under kriget 1870. Göteborgs Handelstidning — en af denna tids »förkämpar för germanismen» — yttrade t. ex. ofvannämda år med anledning af ryktena om förbund med Frankrike, att om Sverge skulle deltaga i striden, kunde detta endast ske i gemenskap med Preussen. Detta upptogs i tyska tidningar såsom bevis på, att Preussen i dess konflikt med Frankrike kunde påräkna Sverges att den nya regeringen måtte undvika allt, som kunde störa freden, och att den nye konungen kraftigt måtte bidraga till utvidgandet och befästandet af det vänskapliga förhällandet mellan Sverge—Norge och Tyskland.