334 YTTRANDEN AF KRONPRINS CARIT. UNDER KRIMKRIGET. Tillsammans med prins Carl fingo de båda ryska storfurstarne i kronprinsessans vagn åse den stora paraden. Men midt under högtidligheten blefvo de tre unga prinsarne osams, och prins Carl gaf under det högljudda utropet: »Jag skall lära dig, din moskovit!» den lille ryssen en smällande örfil, helt naturligt till stor harm för sin moder, hvilken som bekant afskydde och fruktade allt, som kunde tydas som skandal. Allt efter som prins Carl uppväxte, blef emellertid denna från början mera omedvetna antipati bestämd och klar. Bekant är det ju, huru han brann af lust och otålighet att år 1854—55 få komma ut med i krig emot Ryssland, och man vet ju ännu att berätta om hans vid denna tid fällda halft harmsna, half skämtsamma utrop framför fronten af ett mönstradt regemente: »Jag tror, vi struntar i neutraliteten!» Han hyste ingen sympati för sin faders försiktiga och kloka politik vid denna tid, och mer än en gång skall det hafva händt, att det med anledning häraf gått »ganska hett» till mellan far och son. Ytterst kännetecknande är i alla händelser det svar, han skall hafva gifvit sin fader, då denne en gång anmärkt, att hans dynasti i familjetraktaten med Ryssland likväl hade en garanti, som man ej lättsinnigt borde bortkasta: »Ah, hvad betyder papper! Den bästa familjetraktat är kärleksbandet mellan konung och folk!» Det var för honom en ännu större missräkning att 1855 ej få drabba ihop med ryssarne, än att 1848 ej få komma ut emot tyskarne; ty oaktadt hans skandinavism var hans ringaktning för de senare ej på långt när så ifrån barndomen inrotad som hans harm emot Ryssland. Kammarrådet Jonas, har påstått, att prins Carls lärare, Carlson, skulle hafva varit orsaken till dessa hans antipatier, enär denne förstått att ingifva honom en stark kärlek till den svenska historien, och framför allt till minnet af Sverges »hjältekonung», hvilken i halft annat århundrade varit liksom sinnebilden af sann svenskhet. Och genom denna kärlek till Carl XII, menar den tyske författaren, väcktes hos Carl XV såväl hans ovilja emot Ryss-