336 KUNG CARLIS RYSSFIENTLIGHET. emot Ryssland, hvilka under de första åren af hans regering så starkt flammade upp i hela landet. Hos honom själf hade under tiden det mera pojkaktiga, omogna 1 sätt, hvarpå denna känsla stundom yttrat sig, stadgats till en lugn och djup öfvertygelse. Och när oroligheterna mellan Polen och Ryssland utbröto 1863, fanns det hos kung Carl ingen större önskan än att få draga svärdet till Polens hjälp. Man kan någon gång få höra och se rätt hvassa uttalanden om denna kung Carls äfventyrspolitik. Det klander, som härigenom riktas emot honom, drabbar 1 Så t. ex. berättas det från hans första kronprinstid en liten tilldragelse, som man kanske ej skall finna en kronprins synnerligt värdig, men hvilken dock ej förefaller helt och hållet oursäktlig, om man betänker tidsriktningen inom landet samt prins Carls ålder; han var nämligen just då kommen från Upsala med alla dess frihetstörstande och antiryska unga studenter, i hvilkas krets han lefvat ett sannskyldigt och käckt studentlif. Det berättas således, att vid en af kronprinsens aftontillställningar i Stockholm, under hvilka det plägade gå ganska muntert till, äfven det dåvarande ryska sändebudet var närvarande. Denne diplomat var visserligen något till åren, men drack dock lika gärna sitt glas. När han därför hunnit till kulminationspunkten, fattade kronprinsen en af sina unga officerare under hvardera armen, hvarefter de tre började sjunga »skung Carl den unge hjälte», i det de marscherade fram och tillbaka på golfvet. För hvarje gång de under refrängen »ur vägen moskoviter» kommo fram till ryssen, tog denne sin reträtt in i fönsternischen, utom sig af förargelse, hvilken dock till sist nedsköljdes i glas på glas af svensk punsch. Mera »klang» är det dock i berättelsen om en annan tilldragelse från slutet af Carl XV:s kronprinstid, då han såsom regent gjorde sin långa, i vårt arbete förut omtalade resa i Norrland 1858. Han besökte då äfven Sånga läger. Under det han tog det härstädes befintliga förrådshuset i ögonsikte, stannade hans granskande blick, hvilken aldrig något undgick, vid några gamla grå kapotter, malätna och fulla af hål. »Hvad betyder de där trasorna?» frågade han mulnande en af uppvaktningen. »Det är gamla kapotter, Ers kunglig höghet, tagna från ryska officerare under 1808 års krig. »Aha — och hålen —? »Äro minnen efter svenska kulor! »Bravo, det förändrar saken » utbrast därvid kronprinsen förnöjd och med ljusnande blick.