PULTAVAFÄSTENS BAKGRUND. 337 dock nästan hela landet med all dess befolkning upp till landets främste representanter, dess högst uppsatte män. Ty att det allmänna svenska tänkesättet i detta hänseende noga öfverensstämde med kung Carls eget, synes tydligt af de många Pultavafästerna 1862, af banketten för Polen 1863, af den hyllning, som samma år i hela landet ägnades den polske furst Czartoryski och sedan längre fram i tiden af intresset för den blifvande Carl XII:s stoden. Det ligger uti allt detta ett uttryck af gammalsvenskhet, och vi kunna ej underlåta att något närmare beröra det såsom värkligt betecknande för kung Carls tid, för 1860-talet. Det hade dock sin rot långt tillbaka i det förflutna; det var i det hela taget endast ett återuppvaknande af det gamla Sverge, hvilket alltid bekämpat Ryssland såsom ärkeängeln Mikael afgrundens furste; det var ett uppblossande af de känslor, som allt sedan 1809 års krig och Finlands förlust rört sig på djupet af svenska folkets hjärta, känslor, som gifvit sig luft vid flera föregående tillfällen, vid polska upproret 1830, vid krimkrigets utbrott 1855 o. s. v., och hvilka under dessa år så kraftigt tolkats af landets alla skalder: »För Sverges, för Finlands, för frihetens skull, Upp, upp för att hämnas på Ryssland »1 Härtill kom otvifvelaktigt, att stämningen hos det liberala partiet i Finland vid denna tid äfven var ganska upprörd. Ehuru detta alltid tåliga och lojala land på intet vis hade i sikte någon separation från Ryssland, visade det dock sin misstämning genom att vägra afgifva förtroendeadresser till ryska regeringen, samtidigt med att dylika adresser från hela käjsarväldets icke i uppror stadda delar inströmmade till zaren 2. 1 Vilhelm v. Braun. 2 De bekanta ryska adresserna år 1863 utgjorde, som en rysk författare, pseudonymen Schédo-Ferroti, uttryckte sig, »det ryska folkets svar på de tre stormakternas noter, den ryska nationalkänslans protest mot hvarje tanke på en främmande påtryckning». Angående detta yttrades i en glödande artikel i Helsingfors Tidning af den 17 juni 1863 följande: »— — — Dessa adresser äro ett uttryck af den ryska nationalkänslan. Också vi äga en nationalkänsla, men denna är finsk. Vi känna oss som 22