356 BAKUNINS BESÖK I SVERGE. makter ådagalägges, bevisar nogsamt, huru grannlaga denna fråga är, och med hvilken försiktighet den öfverallt anses böra behandlas; den torde likaså förklara den afvaktande ställning, som, med afseende därå, Kongl. M:ts regering ansett sig böra intaga» — — — Samma tänkesätt framlyser äfven ur den spetsiga replik, han gaf grefve Hugo Hamilton, då denne dagen efter det stora börsmötet för Polen träffade honom på riddarhuset och utbrast: »Nå, sades på mötet något otillständigt?» »Nej», svarade grefve Manderström, »men jag antager, att herrarne ha armé och flotta?» Hvarpå grefve Hamilton i sin tur replikerade: »Visst inte, men vi äro här för att bevilja medel därtill åt Kgl. M:t.» Manderströms reserverade hållning gent emot den polska rörelsen kom ännu mera i dagen genom den befallning, han utan kung Carls vetskap och till dennes öfverraskning och missnöje gaf om den polska expeditionens afväpnande på Gottland. I nära sammanhang med denna bekanta polska expedition står också Bakunins besök i Sverge. De polska och ryska demokratiska emigrantflockarna i London, hvilka, i likhet med hvad som skett 1825, slutit förbund med hvarandra, hade nämligen utrustat den s. k. Demontowicz-Bakuninska expeditionen till Samogitien. Bakunin — eller Bakouning, såsom han kallar sig i de af honom egenhändigt skrifna bref, som blifvit oss öfverlåtna — anlände med denna expedition till Malmö, hvarifrån han begaf sig till Stockholm, försedd med proklamationer af alla slag. Hans första ord vid framkomsten voro också: »För mig till revolutionskomitén!» Här på svensk mark möttes nu frihetsifrande ryssar, polacker och emigrerade finnar. De båda förstnämda nationaliteternas representanter hyste den gemensamma tanken att i Polens sak inveckla Sverge och så kompromettera detta senare land gent emot Ryssland, att det skulle bli nödsakadt lyfta sitt mot moskoviterna förr så ofta pröfvade svärd. Till den ändan bearbetades än ytterligare de i Sverge varande finnarne, till