358 BAKUVXNIN. liberté» eller »Zemlia i Wolia» (jord och frihet), och hvars ledare utgjordes af Bakunin och Alexander Herzen , förklingade därför också så godt som ohörd. Bakunin stannade emellertid en längre tid i Sverge; han hade först uppträdt under det antagna namnet Soulé, men återtog snart sitt värkliga namn, då han genom asylrätten härstädes var skyddad mot all förföljelse från sitt fädernesland. Här i Sverge väckte han på grund af sin personlighet stor uppmärksamhet; han var en jättelikt byggd man, hvars stora runda hufvud med äkta mongoliska drag satt på en tjurnacke; de små mörka ögonen blixtrade, då han blef upprörd, och då han öppnade munnen, såg man de svarta tandstubbarne; han fängslade dock en hvar, som kom i beröring med honom, genom sin intelligens. Det var dock ej, såsom vi på ett annat ställe af detta arbete påpekat (sid. 215), socialisten eller nihilisten och anarkisten Bakunin, som tilldrog sig det liberala partiets sympati i Sverge2. Det var såsom polsk frihetsvän han här emottogs. 1 Alexander Herzen hade just vid samma tid sändt sin son, Alexander Herzen junior, till Stockholm med instruktioner och proklamationer åt Bakunin. Den unge Herzen, hvilken var obetydlig till sitt utseende och äfven saknade sin faders begåfning, kallade sig härstädes »Magnus Behring». I det bref, hvari han emottog sina instruktioner och hvilket vi erhållit i original, hette det, att han ej genast får uppträda i Stockholm under namnet Herzen: «Sei Herzens Sohn nur für wenige»; hvarefter såäsom pålitliga vänner nämnas ett tiotal svenskar, dels mycket högt uppsatta, dels i öfrigt mycket bekanta. Äfven Herzen hade befallning att värka för organiserandet af ett finskt förbund med Polen: Unser Motto soll sein: Wir für sie, sie für uns, um von einander und mü einander frei zu werden. Petersburg und London sollen Finland alle mögliche Hülfe, sei es durch Schrift, sei es durch That, leisten — — — — — —— » 2 Att Bakunin var lika illa anskrifven hos det konservativa partiet, som han var uppburen af det frisinnade, faller af sig själft. Man jämföre endast de synnerligt stridande omdömen, som fällts om honom af exempelvis Ridderstad (Regnbågen sid. 523 o. s. v.) och Posthumus (Mina samtida, XI (sid. 29, 30). Aftonbladet (n:r 97, 1863) tog honom lifligt i försvar mot beskyllningen att vara kommunist, men sedan Bakunin både i Aftonbladet och N. D. A. proklamerat sina satser: all jord tillhör folket o. s. v., varnade Posttidningen sina kolleger för att »genom sammanblandning af Polens sak med Bakunins läror» minska svenskarnes sympatier för Polen.