382 SKANDINAVISMENS INNEBÖRD. Tag mod vor Hilsen Höibaarne Hersker! Ungdommens Idræt Er Du jo huld; Synernes Straaler Skued dit Öie; Livstankens Lue Lysner din Sjæl. * * * Konung Oscar hade 1856 i de unge skandinavernas midt yttrat: »Konung Fredrik är icke blott den förste, utan äfven den bäste dansken i sitt rike. Ingen kan bättre känna hans kärlek för sitt folk än jag, hans vän och bundsförvandt.» Personligen önskade båda dessa konungar som bekant ett närmare politiskt förbund mellan Nordens riken. Konung Öscar gillade tanken om Eiderstaten och betecknade Sverge såsom en af Slesvigs garantimakter på grund af traktaten af den 3 juni 1720. Det troddes allmänt i Europa, att Sverge önskade Holstein skildt från det öfriga riket med den politiska baktanken, att Londontraktaten skulle förlora sin grundval och lämna rum för en dynastisk union mellan de nordiska rikena . 1 År 1848 hade Fredrik VII framställt det förslaget att som egen son adoptera härtigen af Östergötland, hvilken dock afböjde detsamma. Förslaget förnyades sedermera upprepade gånger, men med samma resultat. Julian Klaczko förtäljer dessutom i sitt arbete »Europa, Polen og Danmark» (öfvers. af C. Rosenberg, Köbenhavn 1866, sid. 331), att kung Fredrik VII ämnade testamentera sitt »konungarike» (d. v. s. hela »danska monarkien») till prins Oscar. — Redan i början af 1850-talet fanns det dock en fraktion i Danmark, som yrkade, att kronprins Carl af Sverge skulle bli den, till hvilken Danmarks krona borde lämnas efter den Oldenburgska ättens sannolika utslocknande med Fredrik VII, och detta oaktadt »Thronfölgeloven» af 31 juli 1853 förklarat prins Christian af Danmark under samma förutsättning vara arftagare till danska monarkien. Det är detta yrkande, som så skarpt klandras af Blixen-Finecke, då han 1857 i sin bekanta skrift »Skandinavismen praktisk» ordar om den stora vältalighet, hvarmed »skandinaverna» offra sitt lif för idéen. »Og hvad offrer man? Hidintil, så vidt bekjendt, kun Skaaler og Bladartikler — — Men endelig hörer man, at der med samme Veltalenhed raffles om Dynastier og slaaes Klink om Kongekroner; man hörer en Fyrste vrage, som man kun kjender lidt til, og en anden foretrække, som man