SKANDINAVISMENS INNEBÖRD. 383 I en skrifvelse af oktober 1858 till England och Frankrike ställde sig också den svensk-norske utrikesministern på Danmarks sida. Året därefter dog konung Öscar. Konung Carl var, såsom visats, ännu varmare hängifven den sak, hans fader omfattat, och äfven för honom stod tanken om Eidergränsen som den enda rätta grundvalen för all skandinavisk politik. Han intog aldrig någon vacklande hållning härutinnan; och när danska regeringen senare under olycksåret 1864 proklamerade sin helstatsidé och därmed till slut öppet uttalade, kjender ligesaalidt. Er dette de Mænd værdigt, der ville opoffre deres Liv for en Jdé? Det er ikke, som man sagt, Landsforræderi, det er kun Ubesindigt.» Blixen-Finecke var såsom på en gång dansk och svensk undersåte själf skandinav, men yrkade lifligt på att skandinavismen från att endast hafva varit teoretisk nu måtte blifva praktiek. Blixens skrift besvarades samma år (1857) med en annan från svensk sida: »Den skandinaviska frågan», af Arnliot Gellina, bakom hvilken pseudonym mången trott konung Öscar I dölja sig. Skriftens författare var dock O. P. Sturzen-Becker. Efter en historisk framställning af den skandinaviska frägan allt sedan den tid, då »ultima Thule» innehades af en enda nationalitet samt efter att hafva skildrat den skandinaviska idéns vikt och betydelse, beklagar förf. bittert »detta märkvärdiga och radicala upphäfvande af Danmarks rikes gamla arfslag», som skedde just genom »Thronfölgeloven» 1853, hvari han — och mången med honom — sag en »rysk snara». Ty, menar den kände författaren, om en förening mellan de tre rikena ej, såsom en och annan »praktisk skandinav» anser, berodde endast af ett dynastiskt arrangement, så vore den dynastiska enheten dock gifvetvis en nödvändighet för den förra. Och när de nordiska konungarne för »åtta, nio år sedan » läto tillfället gå sig ur händerna att på ett tillfredsställande sätt ordna frågan, passade Ryssland med stor skicklighet på och fick också den tillfredsställelsen att i den danska successionslagen af den 31 juli 1853 se »en väldig bom tillskjuten för en dörr, hvilken allt för länge’ stått Vidöppen». Af detta ryska inflytande på danska rikets angelägenheter spår förf. stort framtida men för Nordens trygghet; ty »om, såsom kung Oxscar förliden sommar (under studentmötet 1856) med öppet förtroende till denna folkens sinnesstämning uttalade, ett krig mellan Sverge och Danmark är en ren omöjlighet, så äterstår dock alltid en möjlighet af betänklig natur nog, så länge ej hela den skandinaviska Norden är ett samladt helt med en enda kollektiv politik, nämligen möjligheten af den fentliga intrigen, spinnande i Köpenhamn sina trådar till vårt fördärf. — —» Att förf. härvid särskildt tänkt sig möjligheten af ryska intriger, framgår af det följande i samma skrift.