412 FREDEIK VI. Redan 158258, således vid 20 års älder, förmäldes prins Fredrik med prinsessan Wilhelmina, Fredrik VI dotter. Äktenskapet lär dock — ehuru barnlöst — ej hafva varit så olyckligt, som från många håll påstås, ingen af dem önskade åtminstone den skilsmässa, som sedan, enligt faderligt och kungligt påbud, kom till stånd på grund af statshänsyn. Emellertid var det ej för intet, som prinsen 1834 sändes till Jägerspriis för att på så sätt lösryckas från dåliga förbindelser. Redan då torde emellertid hans bekantskap med den blifvande grefvinnan Danner vara gjord. Skilsmässan från hans första gemål ägde rum 1838. 1841 blef han förmäld med prinsessan Carolina Charlotta af Mecklenburg-Strelitz, hvilken aldrig kunde öfvervinna sin motvilja för honom. Detta afgjordt olyckliga och likaledes barnlösa äktenskap, som åter upplöstes 1846, anses hafva bidragit till ett nytt närmande till grefvinnan Danner eller, som hon då hette, »jomfru Rasmussen», hvilken under närmast föregående åren vistats i Paris och nu ägde en modebutik i Vimmelskaftet i Köpenhamn. En eldsvåda förstörde lagret, och kronprinsens närvaro vid tüllfället gaf förbindelsen en fastare prägel, som slutligen några år senare ledde därhän, att Seelands biskop, J. P. Mynster, den 7 augusti 1850 i Fredriksborgs slottskyrka vigde Danmarks konung till vänster hand vid »Lehnsgrevinde Luise Kristine Danner» 2. Att detta giftermål bragte honom själf så mycken »lycka» i lifvet, som han önskade sig, får väl tagas för gifvet; välbekant är emellertid, att det väckte sorg och harm i hans rike, synnerligast inom de aristokratiska kretsarna, hvilka öppet visade sitt missnöje och drogo sig undan »hofvet», medan folkpartiet 3 Redan ett par år förut hade det varit kung Fredriks afsikt att företaga detta steg, men politiska hänsyn hade hindrat det. I mars 1849 hade han officiellt för sin ministèr tillkännagifvit afsikten att före sin afresa till hären, shvor kun Gud raader for Liv og Skæbne», ingå äktenskap med nämda dam; men ministèren afrådde detta med hänsyn till de just då inledda fredsunderhandlingarna med utlandet och det förestående ordnandet af tronföljarfrågan. Fredrik VII väntade därför att utföra sitt beslut, till dess flertalet af stormakterna genom Londonprotokollet af den 2 augusti 1850 uttalat sig för bevarandet af den danska monarkiens integritet.