- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
420

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKILLNADEN MELLAN SVENSKA OCH DANSKA REGERINGENS SKANDINAVISM. sin tur utföra en ärorik bragd i Norden, och striden skulle stå, där den sedan ett årtusende stått: vid Dannevirkes vallar. Och i detta lifsmål var eller rättare trodde han kung Fredrik vara ense med sig. Om vid dennes död detta mål i ej ringa mån miste något af det skimmer, som hvilat däröfver, är detta mindre underligt. Men ingalunda voro Carl XV:s och ej häller hans regerings skandinaviska tendens och afsikter att hjälpa Danmark därmed förändrade; både konungen och regeringen vidhöllo efter kung Fredriks död liksom före densamma den skandinaviska politik, de en gång omfattat: Danmark till Eidern och Holstein bort. Att emellertid konung Fredrik och hans regering ej gent emot sina svenske bundsförvandter förde fullt öppet spel, ligger klart i dagen. Konungen intog härvidlag samma vacklande hållning som regeringen. Då Sverges kung, regering och folk med en röst förklarat Eiderstaten såsom grundval för hvarje skandinaviskt förbund, voro danskarne endast skenbart ense med dem i detta; i grund och botten hyste kung Fredrik den tysta tanken, att han ej ville lämna monarkien förminskad efter sig; alltså tänkte han sig helstaten bevarad, en tanke, som i själfva värket delades af många andra af Danmarks ledande män. Såsom bevis härför tyckes oss bland annat äfven stå den sällsamma och under senaste tid ånyo diskuterade Blixenska saken. Baron Blixen-Finecke var, hvad han själf kallade sig, »praktisk skandinav» och hade i en liten skrift, »Skandinavismen praktisk», uppträdt för en »försonlig och legitim och ej en splittrande och revolutionär skandinavism»: »Denne Vei er en gjensidig Adoption af det danske og det svensk-norske Kongehus, saaledes at den længst blomstrende Mandstamme bliver arveberettiget til de tre Kroner». Men han förklarade tillika såsom sin öfvertygelse, att villkoret för en blifvande union vore, att »en klar og statsretslig Grændse» måtte uppdragas mellan Danmarks utanför och inom det tyska förbundet varande landsdelar, alltså ett särskiljande från Holstein af det öfriga riket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free